I går bestämde vi oss för att gå till ett vattenfall som vi hört talas om. Vattenfallet skulle finnas i närheten av där vi bor – problemet är att det finns aggressiva hundar längst vägen som leder dit. På vissa ställen här finns det tyvärr hundar som är springer efter en, skäller och bits. Mycket obehagligt. Vi har blivit rekommenderade att alltid ha med en käpp när vi cyklar eller joggar utanför ”stan”. Vi brukar inte ha det, men denna gång tog vi alla (det var jag, Sebbe och Saga) med oss varsin tjock pinne. Första hunden vi stötte på rusade mot oss och såg ut att bara skratta åt min käpp som jag hytte lite med. Som tur var stannade en bil och vi fick lift med en snäll samoan som skjutsade oss förbi hundarna. Vi hittade vattenfallet och Saga och Sebbe badade. Samoanen som skjutsade oss hade berättat om ett andra vattenfall som låg längre upp och vi bestämde oss för att kolla in det också. Stigen genom djungeln var brant och hal. Ett gäng samoanska ungdomar kom ikapp oss, visade vägen och gav mig (som är höjdrädd) en hjälpande hand. Vilket äventyr! Jag var genomsvettig när vi kom upp, vilken härlig känsla att sjunka ner i det svala vattnet.