Som de flesta andra söderhavsöar som ligger långt från en kontinent har Amerikanska Samoa få inhemska landlevande däggdjur. De enda här är fladdermöss. Det finns två arter av ”flying foxes” – the samoan flying fox och white-collard flying fox, de är så kallade megabats som äter frukt och nektar. Tidigare fanns även en liten insektsätande fladdermus, men det var cirka tjugo år sedan någon sist såg en.

Biologen Adam Miles forskar om fladdermöss. Jag har fått möjlighet att följa med honom och hans kollegor från Department of Marine and Wildlife Resources vid ett flertal tillfällen för att fånga fladdermöss och förse dem med små GPS-sändare för datainsamling.

Fladdermössen fångas antingen tidiga mornar eller vid skymning med ett nät som är uppspänt mellan två träd.

 

Här lossar Ailao och Adam försiktigt en fladdermus från nätet.

 

 

Det är häftigt att sitta vid Olovalu-kratern och se skymningen falla och himlen fyllas av tusentals fladdermöss. Då och då sveper en uggla förbi och en fruktduva ropar spöklikt. Det är också en fantastisk upplevelse att gå till kratern en tidig morgon då det fortfarande är helt mörkt – det enda ljuset kommer från ens pannlampa, det är varmt och fuktigt som alltid och regnskogen runt omkring en är fylld av prassel, kvitter och konstiga läten. Så sätter man sig tillrätta med spänd förväntan, blir biten av insekter, lyssnar på fladder i mörkret. Efter ett tag går solen upp och det är otroligt vackert.

 

Förra veckan fångade vi sex stycken white-collard flying foxes. Ingen var dock tillräckligt stor för att kunna förses med en sändare.

 

Innan de släpps iväg får de lite mangojuice.

 

 

De är helt underbara tycker jag.