I går lämnade vi Louisiana bakom oss och cyklade in i Texas
Här är vi nu. Vi har cyklat 233 mil
Resan i förrgår tog oss de 13,9 milen från Abbeville till Lake Charles, en lång och för mig rätt jobbig tur. Det kändes dystert när väderappen visade regn och motvind för dagen efter, då vi skulle till Port Arthur 12,3 mil bort. Men det gick bättre än förväntat och vädret var hyfsat. När vi stannade för en sen lunch hade vi bara 1,5 timmar kvar till hotellet. Förutom några argsinta hundar hade allt gått jättebra. Det är som tur är inte vanligt med lösa hundar här och om vi träffar på några har vi en rutin – jag cyklar vidare (ganska fort) och Richard stannar och ryter.
Men när vi kom ut efter lunchen hade det börjat regna och vi frös. Allt blev blött. Men det var bara att kämpa på. Sedan såg vi det här framför oss:
Det var Texas högsta bro, Rainbow bridge, som låg framför oss. Den hade ett riktigt lågt räcke, minimalt utrymme att gå/cykla på och bilarna körde mycket snabbt. På grund av höjdskräck tycker jag att vanliga broar är jobbiga, så det här blev den största utmaningen hitills för mig. Visst, jag grät ganska mycket när jag gick högst upp, men jag gick hela vägen upp och ner. Och när vi kommit över till andra sidan kände jag mig lättad, stolt och förundrad – något i bilden av mig själv och vad jag klarar av hade förändrats.
Fridas äventyr 