Nu har vi varit på Tubuai i tio dagar. Vid sex tillfällen har vi åkt med Thibault (ägare av Tubuai dykcenter), kaptenen Laris och medhjälparen Robin för att titta på valar. Knölvalarna migrerar varje år från Antarktis till Polynesiens varmare vatten för att föda ungar. Mellan augusti-oktober kommer flera grupper knölvalar hit till vattnen runt Australöarna. 

Turerna med båten är långa, fyra timmar per gång. Vi närmar oss valarna respektfullt utan att störa. I bland kommer de nära, i bland beundrar vi dem på avstånd. Om förhållandena tillåter kan vi försiktigt glida ner i vattnet och hoppas att valarna är nyfikna på oss också. 

Första dagen vi var ute på havet var varm och solig, förutom valar såg vi flera havssköldpaddor, flygfiskar och även en liten hammarhaj som simmade vid ytan. Ibland använder Thibault en hydrofon för att lyssna på valarna. Det är fantastiskt att höra deras säregna språk. Det är endast hanar som ”sjunger” fick vi lära oss, mammor och kalvar kommunicerar på en frekvens som vi inte kan uppfatta. I går på vår sista tur var det väldigt kallt och blåsigt. I dag och i morgon är turerna inställda på grund av oväder.

Tubuai är en ganska liten ö med cirka 2000 invånare. Vi bor på pensionat Taitaa där vi äter frukost och trerätters-middag tillsammans med ägarna och de övriga gästerna. Ägarna heter Natalie och Narii, hon är en fransk konditor så det blir en del goda efterrätter. Frukostarna är även de av de sötare slaget: pannkakor, munkar, baguetter med sylt, bullar och bananbröd. Hon gör även egen yoghurt som är väldigt god. Det finns ett ställe på ön som serverar mat, Fish and eat och där brukar vi handla en panini till lunch. Vi har ätit middag där två gånger, båda gångerna var det livemusik – mysigt. 

På måndag åker vi vidare till nästa ö, Rurutu.