Ua Huka tillhör ögruppen Marquesas i Franska Polynesien. Ön karaktäriseras av två motpoler: ett klippigt, ökenlikt landskap och grönskande frodiga dalgångar. I dalgångarna lever Ua Hukas 600 mänskliga invånare och i de vilda karga områdena rör sig flockar med hästar och getter. På ön bor även ultramarinlorikiten, en akut utrotningshotad blå liten papegojfågel som bara finns kvar på Ua Huka. Här arbetar man aktivt för att förhindra att råttor etablerar sig på ön, det är bland annat på grund av dessa som fågeln försvunnit från andra öar i området.

En av våra favoritplatser här har varit stranden Ha’avei som vi besökt tre gånger. Man kan ta sig dit till fots, med häst eller båt. Vi har vandrat vilket tar drygt en timme enkel väg, först uppför ett berg och sedan ner genom en dalgång. Ägarna till dalen tillåter ingen att vara här, men som tur är befinner de sig på Tahiti. Familjen som vi bor hos sköter om deras djur och har sagt ok till att vi vandrar där. Stranden är otroligt fin och vi har bland annat sett två fantastiska bläckfiskar när vi snorklat.

En dag när vi snorklade vid Ha’avei hittade vi även denna helt magiska lilla havssnäcka.

Vi har hyrt bil tre dagar och utforskat de delar av ön som man når med bil.

En dag åkte vi till den här stranden för att snorkla. Det blåste mycket och var väldigt vågigt. På väg upp ur vattnet kände jag en brännande smärta på vänster ben, det var en blåsmanet/portugisisk örlogsman (en manetliknande kolonial organism). Någon dag innan hade en person på vårt pensionat sett flera havssköldpaddor vid den här stranden. Oäkta karettsköldpaddor har tydligen blåsmaneten som favoritmat, så det var kanske sådana som var här och kalasade.

Vi har bott på ett pensionat som heter Horse house. En av de positiva sakerna med den här ön är att vi kunnat äta mycket färsk frukt: bananer, papaya, mango och grapefrukt.

På vårt pensionat bor tre fina hundar, men vi gillar ändå grannhunden mest. Han ser så jätteglad ut när vi kommer och hälsar på honom.