I går söndag 16 april cyklade vi 5,6 mil från Albury till Holbrook. Det var ganska kallt och regnade hela dagen så vi valde bort mindre, eventuellt leriga, vägar och cyklade hela sträckan längst motorvägen.
I dag lyste solen igen när vi vaknade upp i Holbrook. Vi cyklade i väg till ett kafé och åt frukost. Sedan cyklade vi 8,7 mil till staden Wagga Wagga. Det var sol hela dagen och skönt att cykla. Namnet Wagga Wagga kommer från den aboriginska dialekten som används av Wiradjuristammen, de ursprungliga invånarna i staden. Namnet betyder platsen för många kråkor.
Jag har markerat på kartan var vi är nu, vi har redan kommit ganska långt.Richard njuter av solen. Vi har just haft en paus och ätit vindruvor.
Vi har sett rosenkakaduor flera gånger och i dag lyckades jag fota dem. Rosenkakadua är en av de vanligaste och mest spridda kakaduorna i Australien. De är fantastiskt fina. De åt frön och nötter och kanske även insektslarver då många pickade i gräset.
I dag cyklade vi från Beechworth till Albury, det innebar att vi lämnade delstaten Victoria och kom in i New South Wales. Det var en cykeltur på 5,3 mil som innehöll många härliga nedförsbackar. Nu sitter vi en stuga här i Albury Gardens Tourist park, en kombinerad camping/äldreboende, det är mysigt.
Det var en väg som var avstängd som vi ändå valde att cykla på. Som tur var gick det bra och vi behövde inte cykla tillbaka, det var bara ett kort stycke som var avstängt och vi kunde lyfta över cyklarna.Vi såg en spännande skylt och hoppas att vi snart får se vombater och koalor.
I dag har vi cyklat från Benalla till Beechworth. En sträcka på 7, 4 mil och med 659 meters stigning. Det har varit fint väder. Just efter Benalla kom vi in på vägar som var ganska blöta och leriga. Skönt när vi sedan fick rulla ut på asfalt. Det har varit mycket fågelsång och konstiga fågelläten tidigare dagar, men i dag blev vi mestadels ackompanjerade av syrsor och grodor. En stor överraskning kom på slutet när jag redan var rätt trött, se sista bilden…
Ett vackert eukalyptusträd.Några gånger fick vi dra cyklarna för att det var vatten på vägen. Lerig väg.Här var en trevlig cykelväg i ett fint område.Såg något som lyste rosa inne i skogen.En överraskning i slutet av dagen.
Kakaduor finns i vilt tillstånd endast i och runt omkring Australien. De här otroligt fina såg vi idag, jag tror att de heter långnäbbad kakadua.
I dag har vi inte cyklat, utan stannat här i Benalla. Det blev sovmorgon för mig och Richard gick i väg och köpte kaffe. Vi handlade mat i går, så vi kunde äta frukost på vårt motellrum idag, bröd med brie och tomat och yoghurt från Tasmanien med färska jordgubbar och hallon. Det har varit varmt och härligt väder. Vi promenerade i en park och botanisk trädgård, strosade runt, tittade på intressanta växter och fotade fåglar. Det fanns ett konstgalleri där vi åt lunch. En väldigt trevlig dag.
Vi har nu sett fyra arter av kakaduor, två nya i dag. Den här heter barögd kakadua. Söt!Flöjtkråka (Australian magpie). Den australiska skatan skiljer sig från den svenska genom att den har ett otroligt annorlunda, mycket vackert, flöjtliknande läte. En fin duva utanför vårt motell.Tycker det ser så gulligt ut med hundtvätten bredvid.
När vi vaknade upp i vår stuga i Euroa regnade det. Dystert! Men Richard kom med pulverkaffe till mig i sängen och jag lurade honom (nästan) att australiensare rostar och mal eukalyptusträdets bark och använder som kaffe. Vi blev på gott humör och cyklade in till ett kafé och åt en jättegod frukost. I dag cyklade vi 5,2 mil till Benalla. Det regnade mest hela tiden, men vi hade det trevligt ändå. Det var en kort tur och allt gick bra. Det känns som ett stort privilegium att vara här och ha all den här tiden. Vi behöver inte skynda oss och det gör inget om det regnar en dag.
På kvällen tog vi en promenad, drack en öl, spelade kort och åt en god middag. Vi ska vara i Benalla i morgon och cyklar inte vidare förrän i övermorgon.
Jag hade kameran nedpackad i ryggsäcken i dag. Richard fotade med sin vattentäta kamera, här en bild på mig.
När vi vaknade blev vi glatt överraskade av att solen sken. Kroppen var lite stel efter gårdagen, men kändes ändå förvånansvärt bra. Vi packade cyklarna och rullade i väg till McDonalds för frukost.
Vädret var perfekt och det var helt underbart med sol. Vägarna var fina, det var lite trafik och sträckan ganska kort, 5,4 mil. Efter två timmar såg vi ett mysigt fik och stannade och drack kaffe. Jag kände mig härligt glad och fri när vi susade fram i det australiska landskapet. Det blev inte sämre av att papegojor skrålade i träden och fjärilar virvlade runt oss.
När vi kom fram till Euroa och stugan vi hyrt på en husvagnscamping, gick vi till restaurangen Seven Creeks Hotel och åt en delikat pasta med räkor och mycket chili. Chilin var jättegod och vi frågade vilken sort det var, för att eventuellt odla den hemma senare, det var sorten Bird’s eye.
Vi såg många kängurus i dag, men på långt håll.Fint väder, fina vägar och en finfin gubbe.Blommor vid vägkanten.Vi passerade stora hagar med får och kor. Vägarna har varit torra idag, förutom den här korta biten.En trevlig väg vi cyklade på. Vi såg väldigt många hjulspindlar vid sidan av vägen idag. Coola, men lite läskiga. De är inte farliga för människor.
I dag cyklade vi från Melbourne till Seymore. Det var otroligt jobbigt. Sträckan på 10,5 mil innehöll 1 117 meter stigning och backarna fick benen att kännas som att de skulle gå av. Turen började med ett rejält regn så vi blev genomblöta. Vi körde fel ett antal gånger, jag ramlade i en lerpöl och sedan tappade jag mina solglasögon någonstans längst en gropig grusväg. En grym början. Men vi var vid ganska gott mod ändå och Richard peppade mig med snälla tillrop. Vi cyklade stundtals genom fin natur där papegojorna skränade i träden och luften doftade av eukalyptus. Vi såg många kängurus, det roligaste var när en flock kängurus korsade den smala grusväg där vi cyklade, bara cirka 15 meter framför oss. Det känns fantastiskt att få se det.
Morgondagens cykling blir kortare och enklare. Det ska inte vara så backigt och inte heller regna.
Richard i regnet, men ändå glad.Jag fotade nästan inget idag på grund av regnet och trötthet. Men den här fågeln såg jag i början av vår cykeltur, en australisk purpurhöna.
Vi började vår resa i torsdags och flög från Umeå till Stockholm, till Doha (6,5 timmar) och slutligen till Melbourne (12,5 timmar). Nu har vi bott två dagar på ett trevligt hotell norr om Melbourne för att fixa i ordning cyklarna och ställa om till australisk tid. Melbourne är 8 timmar före Sverige.
Det har inte varit så varmt de här dagarna, cirka 15 grader och mest mulet. Men det kommer att bli varmare när vi kommer längre norrut och närmare kusten. I går såg vi stora flockar skränande kakaduor när vi skulle gå och äta lunch– det var fantastiskt! När Richard var ute och sprang såg han flera grupper med kängurus. I dag tog vi en cykeltur och såg också kängurus, dock en bit bort, men det var ändå superhäftigt.
I morgon cyklar vi norrut cirka tio mil till staden Seymour och börjar med det vårt tre månader långa cykeläventyr i Australien.
Vi kommer att cykla från Melbourne till Cairns, mestadels vid kusten. I Cairns hyr vi en bil och kör tillbaka genom ”the Outback”. Idag såg vi den här kakaduan som såg ut att tycka det var kallt, den hade burrat upp sig och tagit skydd i trädet.På väg tillbaka från cykelturen såg jag den här fina kakaduan som åt bär. De kakaduor vi sett är troligtvis större gultofskakadua. De är stora fåglar, omkring en halvmeter långa.
Vi har bott en vecka på en liten ö i Manihis lagun. Pensionatet heter Blue way dive lodge och drivs av Bernard och Martine som flyttat hit från Frankrike för sju år sedan. De hyr ut en liten stuga och ett rum, jag och Richard har hyrt stugan och en kille som heter Benjamin har hyrt rummet. Vi fem har dykt varje dag, två dyk varje förmiddag. En dag blev det tre dyk då vi även gjorde ett kvällsdyk.
Förutom att dyka har det inte funnits så mycket att göra. Vi har snorklat just utanför pensionatet. Det roligaste var att se bläckfiskarna som bor där. De är sådana fascinerande djur. Att se dem flyta fram som vatten och ändra färg, form och struktur som de vill är otroligt.
Varje dag har startat med frukost kl. 6.30 och 7.30 har vi åkt i väg med båten för att dyka. På väg ut har vi sett flygfiskar som flyger i väg när båten kommer, de kan flyga riktigt långt.
Ett stort stim med ”convict surgeonfish”.
Dyken har varit mer avancerade än tidigare. Vi har dykt mycket djupare, ner till över 40 meter. Strömmen har ofta varit kraftig och vi har fått dra oss fram genom att ta tag i förstenad korall. Nu har vi gjort totalt 42 dyk under den här resan. Det kommer troligtvis att bli två till på Tahiti.
Enhörningsfiskarna är fantastiskt fina.
Jag tycker mycket om de här sugfiskarna. De har en sugskiva på huvudet som de använder för att följa med större vattenlevande djur som hajar, rockor och havssköldpaddor. De kan även fästa sig på fartygsskrov. Jag kände något väldigt lent mot mitt ben och då var det en sugfisk som ville lifta med mig.
Ön där vi bott.
När vi snorklat har vi bland annat sett svartfenad och vitfenad revhaj samt amhaj (nurse shark). På bild är svartfenad revhaj, picassotryckare (lagoon triggerfish) och filippinsk kirurgfisk (whitecheek surgeonfish).
Pensionatets två hundar följer med när vi ska snorkla. Här ska vi prova att snorkla på oceansidan i stället för lagunsidan.
Vår stuga och några av pensionatets djur.
Vi har haft makalösa solnedgångar och en otrolig stjärnhimmel. Sista kvällen gjorde vi upp en eld på stranden och Bernard bjöd på romdrinkar. Det var väldigt trevligt.
Nu är vi tillbaka på Tahiti efter tre dagar på Mataiva, en liten korallatoll i ögruppen Tuamotu.
Rödfotad sula (Red-footed booby)Det var fantastiskt skönt att bada här. Drönarfoto: Richard.
Mataivas lagun har inte något stort in- och utflöde från havet och innehåller därför inte så mycket djur. Inte så intressant att snorkla här alltså. Men det är vackert.
Richard passar på att vila en stund. Vi har varit förkylda och lite trötta.
De här fina rödfotade sulorna bodde på en liten ö som vi kunde vada ut till.
En sten som kallas för ”whale tail”.
En söt eremitkräfta. Eremitkräftor bygger inte själva sitt skal som till exempel snäckor, utan tar ett skal som de hittar. När de växer byter de skal. En helt otrolig sak som jag läste är att om de hittar ett nytt skal kan flera eremitkräftor samlas, ställa sig på rad från minst till störst och så får alla byta upp sig ett snäpp. Det skulle jag vilja se! På Rangiroa hittade jag ett jättefint skal som jag tog med och la bredvid en eremitkräfta som såg ut att behöva byta. Jag gick och åt frukost. När jag kom tillbaka låg där bara ett skruttigt skal kvar, den hade bytt till det nya fina och gått sin väg.
Det trevligaste med Mataiva var att jag och Richard träffade en väldigt rolig och intressant familj från Kanada, ursprungligen från Slovakien. Mamman är kläddesigner och pappan och sonen är dokumentärfilmare och naturfotografer. Vi hade det väldigt trevligt. Här ska vi just lämna pensionatet och har fått blomkransar och hattar gjorda av palmblad.
I morgon åker vi till Manihi där vi ska stanna en vecka.
Fridas äventyr 