
Efter 7 dagar på Rio Jatapu åkte vi tillbaka till Manaus. Dagen efter påbörjade vi del 2 av vårt äventyr, en 150 kilometer lång kajaktur på Rio Urubu med 5 övernattningar i djungeln.

Jag, Richard, Saga och Marcus paddlade våra kajaker och vår guide Erikes sin kanot med mat och utrustning.








Vi paddlade cirka 4-6 timmar per dag och slog läger längst floden. Här i Urubu såg vi kajmaner, men inte några delfiner som i Jatapu. Vi såg ofta kungsfiskare och hägrar, även tukaner och papegojor men på avstånd. I bland såg vi apor i träden. Blå, röda och gröna trollsländor slog följe med oss.








Vi trivdes alla väldigt bra med att campa i skogen och sova i hängmattorna. Vid vattenfall kunde vi oftast dricka vattnet och fylla på våra flaskor. Det är ovanligt med regn under den här perioden, men en natt började det åska, regna och storma. Det var en upplevelse. Både mitt och Marcus regnskydd slet sig och det regnade in i våra hängmattor. Allt kunde dock torkas i solen senare.





Det var fortsatt varma dagar och underbart att svalka sig i floden. Vi badade så ofta vi kunde.






En dag vandrade vi till ett overkligt vackert vattenfall som kallades för Månstenen på grund av den stora stenen i mitten.


Erikes gjorde upp eld och grillade ananas med salt, peppar och chili till oss – otroligt gott!








En dag möttes vi av ett lite större vattenfall och fick bära ner kajakerna och Erikes kanot.
I ett försök att få syn på fler djur, bland annat kapybaras, startade vi paddla kl. 4 en morgon. Det var då fortfarande helt mörkt och vi paddlade ungefär 2 timmar tills det ljusnade. Saga benämnde avresetiden som orimlig och somnade i kajaken direkt när vi stannade för frukost.


En fågelspindel och en kajman.
Efter att ha paddlat 6 dagar på Rio Urubu var det ganska skönt att stiga ur kajaken. Även om jag verkligen uppskattar att vara i naturen, uppskattar jag också att tvätta håret i en vanlig dusch och ha på mig torra kläder.
Hemma i Sverige kan jag inte sluta drömma om regnskogen, varje natt är jag tillbaka, gungar i hängmattan, gungar på floden. Min bara fot sträcks mot golvet och möts av lager av varma, torra löv. En eldfluga blinkar till mig i mörkret och jag kan höra vrålapans mäktiga och underliga rop.











































































