White-collared kingfisher.

 

 

Och det bästa är att jag har fått uppleva allt det här tillsammans med familjen!

 

Det finns förstås även brister med Amerikanska Samoa. Dessa tycker jag är jobbigast:

1. Hundarna
Det är hemskt att bli jagad av aggressiva hundar men ännu värre att se hur dåligt de behandlas.

2. Trafiken
Det är en liten ö vi bor på med 50 000 människor och man får bara köra 40 km/tim, så det borde inte vara ett problem. Men man behöver inte lära sig köra bil här utan man köper bara ett körkort.  Jag har fruktat för mitt liv när jag varit ute och cyklat, på riktigt.  

3. Brist på effektivitet
Inget händer. Ett exempel: när vi flyttade in anmälde vi att vår köksfläkt var trasig. Efter tre månader kom en vaktmästare och tittade – det fanns ingen fläkt där inne (någon hade tagit den – ett annat problem här). Då hade vi 9 månader kvar och vi visste att vi aldrig skulle få en fläkt.  

4. Uselt wifi
Dessutom tog det 6 månader att få det installerat (se föregående punkt).

5. Skräpigt
Folk slänger en massa skräp i naturen. Men det bedrivs kampanjer för att få ett stopp på det och tydligen har det blivit bättre.

Hit kan man bara vandra när det är lågvatten.

 

 

Det andra försöket att nå Swains Island lyckades och i förrgår var vi tillbaka från en otrolig resa.

Som jag berättade i förra inlägget blev jag inbjuden att som volontärarbetare följa med en grupp biologer till denna öde ö där de har påbörjat ett större projekt kring bevarandet av miljö och djurliv.

Den lilla ön Swains Island är obebodd, men tidigare fanns det en familj här som drev en kokosnötplantage. Ön har blivit invaderad av råttor vilket har påverkat bland annat fågellivet. En senare del i projektet är att utrota råttorna, men syftet med den här expeditionen var att inventera djurlivet.

Vi åkte lördag den 6 maj vid lunchtid, även denna gång med båten MV Sili. Det gick bra och efter ett dygns resa var vi framme vid Swains Island. Natten på båten tillbringade jag uppe på däck där jag sov under en vacker stjärnhimmel. I bakgrunden syns den lite fräschare Manu’atele som vi åkte hem med.

 

Först planerades båtresan till 25 april, sedan den 2 maj. Båten gick sönder, men den 3 maj kom vi iväg. Vi åkte natten mot torsdag med den ganska skruttiga båten MV Sili.

Hytter att sova i fanns inte, men jag hittade en plats för badmadrassen jag hade med (tack Saga!). Det skumpade, blåste och regnade in. Men tack vare madrassen, en filt och en presenning som jag virade in mig i var jag torr och varm, hade det rätt mysigt och kunde sova. Det kändes som ett riktigt äventyr.

På morgonen när jag vaknade hade vi stannat vid Ofu för att lasta på grejer.

Efter Ofu påbörjade vi den dygnslånga resan för att nå Swains Island. Men vid fyratiden på eftermiddagen fick vi det tråkiga beskedet att en av båtens motorer hade gått sönder. Och vi fick vända tillbaka hem till Tutuila, dit vi anlände sent på natten. Ganska typiskt Samoa.

I dag ska vi göra ett nytt försök…

En båt ska lastas på.

Stand-up paddle, en gammal form av surfing som blivit populär igen. På svenska heter det ståpaddling.

 

Kl. 7 på morgonen gick båten från hamnen och vid halvfyra var vi tillbaka. Under den tiden har Alice och hennes team gjort tre dyk på olika platser. Jag har snorklat och njutit av båtfärden.

 

Richard på väg upp till ytan.

 

Vägen var delvis lerig efter regn, så det var svårt att ta sig fram ibland.