Vi bor i Townsville några dagar. Egentligen skulle vi dyka vid vraket Yongala, men det blev tråkigt nog inställt. I stället kunde vi följa med en båt till John Brewer Reef och Museum of Underwater Art som är en serie undervattenskonstinstallationer. Båtresan var lång, 2,5 timmar enkelväg och det var vågigt, flera personer blev sjösjuka. Varken jag eller Richard var särskilt imponerad av arrangemanget. Men revet var fint med mycket att titta på. I dag hade vi egentligen tänkt åka ut med cyklarna till Magnetic Island, men vi struntade i det och vilar upp oss inför morgondagen i stället. Några foton från gårdagens dyk:
Vi vaknade tidigt då vi hade en långcykling (12 mil) idag, åt gröt och såg soluppgången. Vid sju cyklade vi iväg mot Ayr. Det var en underbar morgon och cyklingen gick utmärkt. Vi fick stanna och svalka oss med isglass när vi närmade oss Ayr, då var det runt 35 grader varmt.
Richard njuter av den härliga morgonen, en damm med näckrosor vid vägens kant och blommande sockerrör.
I går var vi i Bowen, vi bodde alldeles vid stranden vid en bukt som heter Horseshoe Bay. Där gjorde vi två dyk, det var trevligt även om det var mycket sand i vattnet och sikten var dålig.
Bilder från Horseshoe Bay.
Vi såg många fascinerande koralldjur.
Det coolaste var nog ändå att få se den här stora havssnigeln.
I dag har vi cyklat 13 mil från Mackay till Proserpine. Vi gick upp tidigt och började cykla vid 7. Det har varit en härlig dag, sol och upp mot 35 grader varmt. Efter Lady Elliot Island hyrde vi en bil och har kört bil i tre dagar, för att hinna med det vi planerat. Det kändes väldigt bra att cykla idag igen, det är verkligen mycket roligare än att sitta i en bil. Vi kom fram till Proserpine strax efter 15 och letade reda på vårt hotell som visade sig vara ett ”pubhotell”, ett charmigt gammalt hus med pub på nedervåningen, hotellrum på övervåningen och delat kök och badrum.
Vi har cyklat förbi många fält med sockerrör idag.
Vi bodde en natt i Agnes Water vid byn med det annorlunda namnet 1770 (efter James Cook landstigning det året).
Fin utsikt från fönstret i Mackay och en bänk med sällskap.
Nu är vi tillbaka på fastlandet efter fyra underbara dagar på Lady Elliot Island.
Lady Elliot Island är den sydligaste korallön i Stora barriärrevet. På ön finns en liten eko-resort och en landningsbana för små flygplan.
Ön är mest känd för suverän dykning och snorkling. Jag gjorde totalt 5 dyk under våra dagar och Richard 6. Mycket av Stora barriärrevet skyddas av att det är en nationalpark, vilket bidrar till att begränsa negativ mänsklig påverkan från till exempel fiske och turism. Lady Elliot Island ligger inom zonen som har det högsta möjliga skyddet av den biologiska mångfalden. Det är en av orsakerna till att det finns ett sådant spektakulärt marint liv och orörda korallrev här.
När vi snorklade träffade jag den här fina sköldpaddan som inte alls var skygg utan kom och simmade alldeles nära mig. Vilken upplevelse! Stora barriärrevet är en av de viktigaste livsmiljöerna för havssköldpaddor i världen. Varje år mellan november-mars kommer gröna havssköldpaddor och oäkta karettsköldpaddor till Lady Elliot Island för att lägga ägg på samma strand som de själva föddes på för flera decennier sedan.
Här är några foton från ett dyk där jag kunde ta med min kamera som högst klarar 15 meters djup.
En annan fantastisk upplevelse var fåglarna. Ön är en av de viktigaste häckningsplatserna för fåglar i hela Stora barriärrevet. På fotona ovan syns capricorn silvereye, rostbandad rall och noddytärnor. Vid skymningen kommer massvis av fåglar in från havet för att övernatta på ön.
Ön är hem för flera häckande par av rödstjärtad tropikfågel. Många av fåglarna på ön är orädda för människor och den här söta ungen låg under en buske just vid vår stuga. Föräldrarna kom efter skymning och matade den. I en buske bredvid låg en fågel och ruvade på ägg.
Rödstjärtad tropikfågel.
Vi bodde i en stuga på östra delen av ön vid ”lagunen”.
Mycket fina och minnesvärda dagar! I dag flög vi tillbaka till Hervey Bay och i morgon fortsätter vårt äventyr.
I går cyklade vi till Noosa Heads, 7,7 mil: sol, bra vägar och medvind. I dag gick färden till Tin Can Bay, en lite jobbigare cykling, trots att det även i dag var fina förhållanden. Det var en vacker natur och inte alls mycket trafik. Vi fick dock cykla några extra mil då det var en sträcka (vandringsled) där cykling inte var tillåten. Det blev en längre cykling än tänkt 9,7 mil med rätt mycket stigning, 672 meter.
Nu är vi inne på sjätte cykeldagen i sträck av sju. I morgon ska vi cykla till Hervey Bay och i övermorgon flyger vi till ön Lady Elliot där vi ska bo några dagar.
I går cyklade vi från Gold Coast till Brisbane, 9 mil och cirka 700 meters stigning. Det var en jobbig cykling eftersom båda städerna är stora med mycket och hetsig trafik hela vägen mellan. Vi blev dock förvånade och glatt överraskade när vi skulle ta oss in i Brisbane, det fanns en fantastiskt bra separat väg för cyklister. Jag blev lite tagen av det jag såg av Brisbane, en mycket vacker stad! Som en magisk blandning av gamla sagor och science fiction. Jag fotade dock inget utan fick koncentrera mig på cyklingen. I dag reste vi vidare till Glass House Mountains, 7,2 mil med 600 meters stigning. De första tre milen var påfrestande då vi skulle ta oss ut från Brisbane med förorter.
Det var skönt när vi äntligen kom bort från de hårt trafikerade vägarna. Här närmar vi oss Glass House Mountains.Utanför vårt motellrum växer den här stora epifyten, jag vet inte om det är en enda stor älghornsbräken eller många små.På väg till en restaurang såg vi den här jättemonsteran. Det är första gången jag ser en monstera med frukter (kolvarna i mitten). De är ätliga och ska tydligen smaka som en blandning av ananas och banan. Glass igen… god sort med smak av salt pretzel och kola.
Nu har vi kommit in i delstaten Queensland och nått fram till Queenslands näst största stad Gold Coast som är känd för sina stränder och sitt soliga subtropiska klimat.
Vi har kunnat cyklat mycket längst havet.Höghusen som skymtar till höger i bilden ligger i Gold Coast.
Två kakaduor putsar varandra och en verkar vara i färd med något bus.
I går i Byron Bay skulle vi göra två dyk. Vi hade ställt klockan på 6 eftersom det första dyket var tidigt, men 6.15 ringde dykcentret och ställde in på grund av kraftig blåst. Väldigt tråkigt. Regnet smattrade på taket och vi låg kvar i sängen länge. I dag när vi vaknade sken som tur var solen igen. Det var en kort cykling (5,3 mil) till Pottsville, men det tog ganska lång tid ändå eftersom vi cyklade på små vägar med mycket uppförsbackar.
Ungefär en mil innan Pottsville stannade vi vid en strand för en skön paus.Richard packar det sista på cykeln när vi ska lämna vår stuga i Byron Bay. Hela natten mot tisdag ösregnade det och det var så mysigt att sova i den lilla stugan och höra regnet smattra mot plåttaket.
En gigantisk bladkaktus. Och en julstjärna, här som ett underbart litet träd.
När vi kom fram till Pottsville idag gick vi ner till stranden och Richard simmade.
Nu har vi cyklat tre dagar sedan Coffs Harbour. I förrgår cyklade vi 8,6 mil till Grafton, i går 4,5 mil till Maclean och i dag 12 mil till Byron Bay. Det soliga vädret som vi njutit av en månad nu har övergått till mulet och i går eftermiddag kom ett rejält regn. Det regnade första halvan av dagens cykeltur och sedan var det uppehåll. På grund av vädret och eftersom vi hade en lång cykling valde vi att cykla vid motorvägen idag. Det är mer trafik där, men bra och breda cykelfält, dessutom blev det mindre stigning och lite kortare sträcka. Trots regn och trafik var det en jättebra dag, jag känner mig stark, uthållig och glad.
Ett fiskgjuse-bo.
Cyklingen mellan Grafton och Maclean var fin, vi följde små vägar längst en flod. När vi närmade oss Maclean tog vi en liten färja över floden. Trots att det var en kort cykling startade vi ganska tidigt, för att undvika eftermiddagens regn.