Sista dagarna i Texas

14 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Från Fort Davis cyklade vi 15 mil till Van Horn. Vi blev erbjudna skjuts den första biten vilket vi tackade ja till då det var några rejäla uppförsbackar och mina knän fortfarande var ömma. Cyklingen var sedan suverän då vi hade en skön vind i ryggen och bra underlag.

Dagen efter var Fabens målet. Det var en lång tur, 14,9 mil och en del uppför, men trots det gick det superbra. Ett brett cykelfält, slätt underlag och medvind – allt man kan önska sig. På kvällen åkte vi upp till Indian Cliffs ranch och restaurangen Cattlemans steakhouse. Utsökt mat och en spännande ranch. Påfåglar strövande omkring på området, när det mörknade flög de upp och satt sig på rejäla bjälkar under taket för att sova. Tydligen har flera filmer/delar av filmer spelats in vid ranchen.

Gårdagens cykling från Fabens till El Paso (7,5 mil) visade sig bli den mest besvärliga hitills. Början av dagen var fin, det var soligt och runt 25 grader varmt. Efter lunch började det dock blåsa ordentligt med mycket starka och obehagliga kastvindar. Det mörknade och luften fylldes med sand. Temperaturen föll sedan snabbt ned till 6 grader och det började regna kraftigt (det kändes som hagel). Det värsta var att vi cyklade inne i El Paso, en stor stad med mycket och aggresiv trafik. Med bara 6 km kvar stannade vi vid en mack och värmde oss med en kopp kaffe. Jag har aldrig sett Richard frysa så mycket. Ändå ville han fortsätta. Som tur var kom en ung militär med en truck och vi fick lift till vårt hotell. I morgon ska ovädret ha dragit vidare, vi hörde varningar om att det kan komma att skapa skyfall, kraftiga snöfall och tornados när det drar nordost över norra Texas.

I morgon lämnar vi Texas och cyklar in i New Mexico.

Fort Davis

11 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I går hade vi en toppendag i Fort Davis. Vi spenderade förmiddagen med att vandra i Sleeping Lion Mountain. Det var soligt och vackert. Vi spanade efter skallerormar, men såg tyvärr inga.

I Fort Davis finns ett stort observatorium som vi åkte till på kvällen för att delta på ett ”star party”. Staden är en ”dark sky community” vilket innebär att de jobbar för att minska ljusutsläppen på natten. Det var verkligen en otrolig stjärnhimmel. Vi åkte dit tillsammans med en supertrevlig man som bodde på samma bed and breakfast som vi.

Sleeping Lion Mountain

En kaktus med röda knoppar, det skulle vara roligt att se den i blom

På väg ner

Fort Davis var i mitten av 1800-talet en militäranläggning i kriget mot ursprungsbefolkningen Comanches, Kiowas och Apaches. Hemskt!

Texas levererar

9 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I förrgår lämnade vi Sanderson för att cykla de 8,6 milen till Marathon. Det har blivit varmt och skönt, runt 25 grader och landskapet är fantastiskt

På väg mot Marathon

I Marathon bodde vi på ett väldigt trevligt och charmigt hotell i ”västernstil”

I går cyklade vi 9,1 mil från Marathon till Fort Davis, där vi idag har en ledig dag. Naturen är storslagen

Bra vägar

Vi hade turen att se en hjord vackra gaffelantiloper. Trots namnet är den inte en antilop, utan den enda arten i sin familj. Gaffelantilopen finns bara i Nordamerika där den lever på öppna prärieområden

Det var en hel del uppförsbackar på vägen till Fort Davis som ligger 1 491 meter över havet

Ökenluft

7 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Sträckan mellan Del Rio och Sanderson är drygt 19 mil. Utan någonstans att stanna längst vägen kändes det för långt och osäkert, lösningen blev att ta taxi en bit. Det var kallt och soligt i dag. Naturen förändras mot att bli mer ökenlik och bergig. Landskapet är mäktigt!

Väl framme i Sanderson och incheckade på Desert Air Motel gick vi ut på upptäcktsfärd

Jag njuter av solen

Kaktus som liknar ”luddiga” stenar

Richard

Vi såg den här spännande informationen om fladdermöss. Tydligen bor de under järnvägsbron. Vi gick förbi och kikade, det var svårt att se dem där de hängde och sov väl skyddade och vi ville inte störa

I skymningen gick jag tillbaka och satt och tittade när de kom ut för att jaga. Underbart!

Två dagar i Del Rio

6 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Nu har vi haft två cykelfria dagar i Del Rio, en stad som ligger vid floden Rio Grande vid gränsen mot Mexiko. Det har varit riktigt kallt, men solen har lyst. Vi har varit ute och gått, vilat och ätit, Richard har sprungit.

Vanligtvis är det mellan 11-25 grader den här årstiden, men i går var det bara 6 grader. I dag lite varmare

Duvor i en agave som blommat

Citrusträd med underbart doftande blommor och härlig frukt

Vi såg en fågel i dag som till och med var rödare än de vackra kardinalfåglarna. Lite googlande säger att den heter rubintyrann. Så fantastiskt fin!

I går promenerade vi vid en stor sjö/damm

Det var väldigt skönt att bara strosa runt och titta på naturen. Vi såg flera olika kaktusar

Och märkte att mycket i Texas natur är taggigt

Det är mycket mistel i träden

Ett fågelbo

Vid Mexikos gräns

4 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Vi har nu kommit djupare in i södra Texas och följer gränsen mot Mexiko västerut. Från Hebbronville cyklade vi 9,3 mil till Laredo vid Rio Grandes norra strand. Här blev det riktigt hett och temperaturen steg till över 30 grader. Efter en vilodag i Laredo fortsatte vi de 13,4 milen mot Carrizo Springs. Efter 10 mil kände jag mig slut och benen värkte, vilodagen hade inte räckt för att jag skulle återhämta mig. Då träffade vi världens bäste och trevligaste Javier som skjutsade oss de sista milen in till Carrizo Springs.

Världens bäste Javier

Sträckan Carrizo Springs – Eagle Pass gick bra. Det var en kortare tur, 6,5 mil och även om det var dimmigt och fuktigt, så var det varmt och vi hade medvind. Det var dessutom bra vägar, nästan ingen bebyggelse och lite trafik. Gårdagens cyklingen, 10,1 mil till Del Rio, var desto tuffare, mycket uppförsbackar, stark motvind och ont i knäna. Det var skönt att komma fram i går med andra ord

Jag som stretar uppför en backe

I dag har vi vår första lediga dag av två i Del Rio. Tyvärr har det blivit kallt igen, men det är skönt att vila upp sig

När vi cyklade längst kusten åt vi framförallt fisk och skaldjur. Nu blir det mest mexikansk mat – gott

Cyklingen i Texas erbjuder vidsträckta landskap

Kaktusar

och låånga raksträckor

I går stannade vi i den lilla byn Quemado och åt en mexikansk lunch på Country corner cafe

Vi cyklade vi igenom ett litet samhälle med flera pekannötsodlingar

Kor av rasen Texas longhorn

Blå minilupiner

En ståtlig kalkongam

Cowboys som rider förbi. Foto: Richard

Nu har vi lämnat Mexikanska golfen

27 februari, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Sedan senaste inlägget har vi fortsatt in i Texas. Från Bay City cyklade vi 8,3 mil till Port Lavaca och därifrån 8,2 mil till Corpus Christi där vi hade en ledig dag. Vi hade riktigt fin dag, solen lyste och vi åkte till fågelskyddsområdet Hazel Bazemore park. På eftermiddagen tog vi en promenad längst stranden.

Dagen därpå lämnade vi Mexikanska golfen och cyklade 8,2 mil till Alice och sedan 8,7 mil till Hebbronville där vi sover i natt. Det har varit några gråa och dimmiga dagar, men det har blivit varmare. Idag var det runt 20 grader.

Jag tycker verkligen om de vackert röda kardinalfåglarna. Den här fotade jag i Hazel Bazemore park i “America’s Birdiest City”, Corpus Christi. Vi såg även en kolibri där

Richards favorit, spansk mossa växer hängande från trädgrenar ungefär som våra skägglavar

Hazel Bazemore park ligger vid Nueces-floden där vi såg några sköldpaddor som låg och solade

Mimosan blommar och det doftar ljuvligt

De senaste dagarna har vi även sett många blommande palmliljor

Ett stort Mimosaträd

Det har blivit fler blommor vid vägkanterna

Två gamar väntar på något gott

Kallt och blåsigt i The Lone Star State

22 februari, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Efter en välbehövlig vilodag i Port Arthur var det dags att cykla igen. Vi skulle ta oss de 14,3 milen till Galveston. Det var regnigt, kallt och blåsigt, men trots det gick det ändå bra. Den bästa sträckan var längst Bolivar Peninsula då vi nästan kunde känna vågornas stänk samt hade en underbar medvind. Vid slutet av den långsmala halvön tog vi färjan över till Galveston.

Här väntar en måsunge på mat. Vi väntar på färjan som ska ta oss från Bolivar Peninsula till Galveston

Vi blev fort kalla när vi stod stilla på färjan

Måsar följer efter färjan som drar upp ätbara saker från djupet

Här ser ni Bolivar Peninsula och de städerna där vi bott de senaste dagarna

Långa fina stränder och flockar med pelikaner som kom seglande in med havsvindarna. Mycket mer hann vi inte se av Galveston. Om vädret varit bättre hade jag gärna spenderat en extra dag där

En mexikansk båtstjärt. Jag gillar hur bister den ser ut

Från Galveston cyklade vi dagen därpå 5,8 mil till Freeport. Det var kallt och molnigt första delen av resan. Vi blev lyckliga då solen sedan kom fram och vi dessutom fick färdas genom ett väldigt fint landskap

På väg mot Freeport

Det är intressant att titta på strandhusen som finns i alla möjliga färger, former och storlekar

Stranden i Freeport

I dag har vi cyklat från Freeport till Bay City, 9,2 mil. Det har regnat hela dagen, så kameran har varit nedpackad. Både jag och Richard har fått punktering idag – min fjärde och Richards andra. Skönt att komma fram till ett fräscht hotellrum, duscha varmt och beställa god italiensk mat med tiramisu till efterrätt.

I Texas

18 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I går lämnade vi Louisiana bakom oss och cyklade in i Texas

Här är vi nu. Vi har cyklat 233 mil

Resan i förrgår tog oss de 13,9 milen från Abbeville till Lake Charles, en lång och för mig rätt jobbig tur. Det kändes dystert när väderappen visade regn och motvind för dagen efter, då vi skulle till Port Arthur 12,3 mil bort. Men det gick bättre än förväntat och vädret var hyfsat. När vi stannade för en sen lunch hade vi bara 1,5 timmar kvar till hotellet. Förutom några argsinta hundar hade allt gått jättebra. Det är som tur är inte vanligt med lösa hundar här och om vi träffar på några har vi en rutin – jag cyklar vidare (ganska fort) och Richard stannar och ryter.

Men när vi kom ut efter lunchen hade det börjat regna och vi frös. Allt blev blött. Men det var bara att kämpa på. Sedan såg vi det här framför oss:

Det var Texas högsta bro, Rainbow bridge, som låg framför oss. Den hade ett riktigt lågt räcke, minimalt utrymme att gå/cykla på och bilarna körde mycket snabbt. På grund av höjdskräck tycker jag att vanliga broar är jobbiga, så det här blev den största utmaningen hitills för mig. Visst, jag grät ganska mycket när jag gick högst upp, men jag gick hela vägen upp och ner. Och när vi kommit över till andra sidan kände jag mig lättad, stolt och förundrad – något i bilden av mig själv och vad jag klarar av hade förändrats.

Sköldpaddor och ett järnvägsspår

16 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Från New Orleans tog vi först färjan över Mississippi-floden. De 11 milen till Gray cyklade vi sedan dels vid floden och dels i landsbygd. Nästa dags tur Gray till Morgan City, 5,1 mil var mest som en härlig utflykt. Det var soligt och vi såg massor av sköldpaddor i floddeltat vid sidan av vägen. Idag har vi cyklat från Morgan City till Abbeville, 11 mil. Vi var rätt nöjda över att vi höll tiden så bra, vi skulle till och med komma fram tidigare än beräknat – tills vi kom fram till en avstängd väg som vi ändå bestämde oss för att ta.

Jag efter att ha cyklat/gått över en åker och längst ett järnvägsspår (samt joggat lite när tåget kom)

Först såg vägen inte alls dålig ut, sedan kom vi till en bro som var avstängd (den fanns inte längre) och då ”genade” vi lite över åkern

Då kom vi till ett järnvägsspår. ”Den är så rostig, det går inte längre några tåg här”…

Vit Ibis vid Mississippi-floden

Ett ståtligt träd med spansk mossa och fåglar. Den sista biten till Gray var så fin. Vi mötte en bonde som hade kor, bland annat indiska kor som var väldigt speciella (det är inte de indiska korna på bilden)