Vi har bott en vecka på en liten ö i Manihis lagun. Pensionatet heter Blue way dive lodge och drivs av Bernard och Martine som flyttat hit från Frankrike för sju år sedan. De hyr ut en liten stuga och ett rum, jag och Richard har hyrt stugan och en kille som heter Benjamin har hyrt rummet. Vi fem har dykt varje dag, två dyk varje förmiddag. En dag blev det tre dyk då vi även gjorde ett kvällsdyk.

Förutom att dyka har det inte funnits så mycket att göra. Vi har snorklat just utanför pensionatet. Det roligaste var att se bläckfiskarna som bor där. De är sådana fascinerande djur. Att se dem flyta fram som vatten och ändra färg, form och struktur som de vill är otroligt.

Varje dag har startat med frukost kl. 6.30 och 7.30 har vi åkt i väg med båten för att dyka. På väg ut har vi sett flygfiskar som flyger i väg när båten kommer, de kan flyga riktigt långt.

Dyken har varit mer avancerade än tidigare. Vi har dykt mycket djupare, ner till över 40 meter. Strömmen har ofta varit kraftig och vi har fått dra oss fram genom att ta tag i förstenad korall. Nu har vi gjort totalt 42 dyk under den här resan. Det kommer troligtvis att bli två till på Tahiti.

Enhörningsfiskarna är fantastiskt fina.

När vi snorklat har vi bland annat sett svartfenad och vitfenad revhaj samt amhaj (nurse shark). På bild är svartfenad revhaj, picassotryckare (lagoon triggerfish) och filippinsk kirurgfisk (whitecheek surgeonfish).

Vår stuga och några av pensionatets djur.

Vi har haft makalösa solnedgångar och en otrolig stjärnhimmel. Sista kvällen gjorde vi upp en eld på stranden och Bernard bjöd på romdrinkar. Det var väldigt trevligt.

Nu är vi tillbaka på Tahiti efter tre dagar på Mataiva, en liten korallatoll i ögruppen Tuamotu.

Mataivas lagun har inte något stort in- och utflöde från havet och innehåller därför inte så mycket djur. Inte så intressant att snorkla här alltså. Men det är vackert.

De här fina rödfotade sulorna bodde på en liten ö som vi kunde vada ut till.

Det trevligaste med Mataiva var att jag och Richard träffade en väldigt rolig och intressant familj från Kanada, ursprungligen från Slovakien. Mamman är kläddesigner och pappan och sonen är dokumentärfilmare och naturfotografer. Vi hade det väldigt trevligt. Här ska vi just lämna pensionatet och har fått blomkransar och hattar gjorda av palmblad.

I morgon åker vi till Manihi där vi ska stanna en vecka.

Vi har varit ute med Achille´s båt nästan varje dag under våra veckor på Mangareva. Två dagar följde vi med på heldagsutflykter på lagunen där vi besökte olika öar, snorklade och hade det mysigt. Jag och Richard har även fått fiska flera gånger med Achille och hans son Hauiti.

Familjen som driver pensionat Maroi har även en odling av svarta pärlor en bit ut i lagunen. Vi har fått göra ett besök och fått en intressant redogörelse för hur arbetet går till. De ostron som inte producerar en fin pärla dödas. Men muskeln tas tillvara för att ätas och resterna slängs i havet som mat åt fiskar, muränor och sköldpaddor. Även skalen på döda ostron tas tillvara, packas i säckar och säljs till Tahiti. Vi serveras ostron varje dag till middag. Oftast som sashimi, rå och skuren i tunna bitar. Ibland som ”ostronkaka”, jag tror det är malda ostron blandade med mjöl och friterade.

En dag vandrade vi upp på Mangarevas högsta berg Duff (Auorotini).

Skogen växer uppåt, nedåt och åt sidorna. Jättelika passionsplantor väller upp i trädtopparna, liksom den imponerande monsteran. Ormbunkar har bosatt sig på trädens grenar.

Längst vägen fanns flera grapefruktträd, vi plockade förstås och åt. Grapefrukten här är väldigt god, söt och stor (och vi kan äta hur mycket vi vill!). Grapefrukt ska förstås helst uttalas på franska, helt enkelt eftersom pamplemousse är ett så underbart ord.

Det finns inget dykcenter på ön, så vi har inte kunnat dyka. Men det har varit väldigt fint att snorkla. Ofta har jag och Richard tagit en kajak och paddlat ut i lagunen, ibland har Achille skjutsat oss med båten.

Jag har sett sköldpaddor, rockor och många olika fiskar. När maneterna glittrar förbi känns det lite som att jag är i rymden. Viktlös och omgiven av en blå storhet.

Två dagar hade vi turen att träffa på vitfenade revhajar som var ovanligt nyfikna och närgångna. Jag hade kunnat röra vid en om jag sträckt ut handen. Det är en häftig upplevelse att få se dessa magnifika djur ljudlöst glida förbi alldeles nära.

På Achilles båt. Sonen Hauiti är allt som oftast kapten. Achille har ju annat att göra, till exempel fiska tonfisk.

Blå djävlar, jättemusslor, fjärilsfiskar och trumpetfiskar. Så mycket spännande att se när man snorklar.

Nu har vi bott på ön Mangareva i ögruppen Gambier i två veckor. Ön ligger längst österut av öarna i Franska Polynesien, det tar fyra timmar att flyga hit från Tahiti. Det är en vacker ö med en area om 15 km² och med cirka 1 200 invånare.

Det här är bilder från en båtutflykt vi gjorde med Achille. En härlig dag!

Med på båtutflykten var världens sötaste och busigaste valp Rao.

Vi såg en vitfenad revhaj i sällskap med en liten gulsvart fisk. Det verkar vara en sorts lotsfisk (pilotfish). Lotsfiskar är kända för att följa med hajar, vilka accepterar deras sällskap.

Hundarna Golden och Pokai bor på pensionatet. Golden kallar jag för Sladdis för han viftar alltid på svansen (sladden). De är fria att gå som de vill. Om vi går på promenad blir de glada och följer med. De älskar att springa med på Richards löpturer, även om den äldre Pokai blir lite trött. På natten sover de ofta på vår veranda. Jag älskar att se Sladdis i vattnet, han är så glad och jagar små fiskar.

Vi kom till Tubuai den 25 februari och bodde där i nio dagar. Vi kom med förmiddagsflyget men hade råkat meddela vårt pensionat Taitaa att vi skulle komma med sena flyget, så ingen mötte oss på flygplatsen. Som tur var träffade vi en kille vi mött på Tikehau och han gav oss skjuts.

Pensionatets ägare Natalie och Narii har lagat utsökta trerätters middagar till oss varje dag. Förrätten är oftast någon slags sashimi. Det är fisk även till huvudrätt varje dag, förutom en dag då vi fick räkor som en granne fiskat i floden. Vi äter frukost och middag tillsammans med Natalie, Narii, deras son och de andra gästerna. De första fem dagarna bodde vi här med en journalist och en fotograf som skrev en artikel om Australöarna, en fransk familj med tre urgulliga barn samt ett ungt franskt par som bor i Tahiti, Constance och Simon. Vi kom bra överens med alla, särskilt Constance och Simon som vi ska träffa igen på Tahiti.

En dag gjorde vi en utflykt med Narii och hans båt till en liten ö där han har en stuga. Med på båten var också den franska familjen med de söta barnen. Vi snorklade och hade en fantastisk dag. Narii lagade en god lunch med jättemusslor, grillad fisk, sashimisallad och ett grillat bröd med banan och kokos. Barnen hittade en eremitkrabba som jag hjälpte till att bygga ett hus till.

Den svartvita fisken heter Trerandig frökenfisk.

Jag såg en cool ål.

Jag och Richard vandrade upp på Tubuais högsta berg Taitaa en dag. Det var en underbar vandring. Det var så lugnt och stilla, det enda som hördes var fåglar, syrsor och vinden i träden. Trots den 30+iga värmen var det lite skugga och svalka under taket av trädkronor. Det fanns massor av spännande växter att titta på, nattblommande jasmin, slingrande besksöta, palmorkidéer, trädormbunkar och mycket mycket mer.

Vi har gjort tre dyk här med Antoine på Tubuai diving. Det är fantastiska koraller här och massor med olika fiskar, flera som jag inte sett förut.

Två supercoola spindlar som jag sett.

Imorgon åker vi till Mangareva där vi ska stanna i två veckor.

Raivavae ligger i ögruppen Australöarna. Ön har en area om cirka 16 km² och har ungefär 1 000 invånare. Vi var på Raivavae 21-25 februari, jag har inte kunnat lägga upp inlägget tidigare på grund av dåligt internet.

Efter Hiva Oa skulle vi stanna två dagar på Tahiti, men det blev fem. Vi hade inte sett att tiden till Raivavae ändrats från kl. 14 till 11, så vi missade flyget. Som tur var gick det att boka om till måndagen. På de extra dagarna i Tahiti gick vi bland annat på marknaden i Papeete och tog färjan till Moorea. Väl framme på Raivavae möttes vi av pensionat Atahas ägare Odile som hängde blomkransar runt våra halsar. Det är så trevligt att välkomnas med en krans av väldoftande blommor. Ofta när vi lämnar ett ställe får vi ett halsband av snäckor.

Jag blev sjuk på väg till Raivavae och orkade inte så mycket den första dagen. Andra dagen åkte vi på en utflykt anordnad av Odile och hennes man. Vi åkte båt till en liten ö där det bara var jag och Richard. Vi låg mest i vattnet och slappade. Det var otroligt stilla och tyst, verkligen skönt. Efter två timmar blev vi hämtade och körda till en annan ö där vi åt lunch och snorklade.

En stor blåsfisk var väldigt nyfiken på mig.

Sista dagen vandrade vi upp på den utslocknade vulkanen Mont Hiro. Det var galet brant och svettigt. På eftermiddagen åkte vi tillbaka till ön där vi snorklat. Vi fick med oss mat från pensionatet som vi åt där, det var väldigt mysigt.

I dag hyrde jag och Richard cyklar. Det fanns bara elcyklar, men det var skönt eftersom det är väldigt många, långa och branta backar här. Det är varmt, 31 grader idag, så vi har med oss ordentligt med vatten. Vägarna är fina och det är nästan ingen trafik, de få bilar eller mopeder som kör om oss visar hänsyn.

Efter lunch cyklade vi åt andra hållet, tills vägen tog slut. Vi stannade en lång stund vid en arkeologisk plats. Det var så fint och stilla. Jag följde en spännande stig och hittade en tiki.

Nu har vi varit på Hiva Oa i fem dagar och hunnit med att dyka, vandra men också bara att ta det lugnt.

Det var en fin vandring med härlig utsikt. Lite väl brant för mig som ibland har svårt med höga höjder, men det gick bra. Det finns många vilda getter i bergen här. Trädet är en tamarind.

Stranden Hanatekuua.

Dyken gjorde vi med en kille som heter Humu. Det var en heldagsutflykt på hans båt, där vi även stannade vid två olika öar samt vid ett ställe för att snorkla.

Det tar ungefär 15 minuter att gå från vårt pensionat Temetiu Village till öns huvudort Atuona som syns på bilden. Det är en väldigt liten ort men den har en bra affär som har allt. Här finns även en stor utställning om den franske konstnären Paul Gauguin som bodde på ön. Den gula blomman på bilden är en ylang-ylang som doftar underbart gott.

Avslutar med en fin tiki (som håller i ett barn) samt ett magnifikt banyanträd. Tikin stod utanför en skola så jag tolkar det som att den ska beskydda barnen 🙂