Vi kom till ön Hiva Oa i går. Hiva Oa tillhör, liksom Nuku Hiva, ögruppen Marquesasöarna. Ön har en area om cirka 320 km² och cirka 2 200 invånare. Högsta höjden är den utslocknade vulkanen Mont Temetiu som är 1 275 meter hög.

Boendet på Temetiu Village lämnar inget ytterligare att önska. Vi har en utmärkt liten stuga med terrass med fantastisk utsikt över hamnen. Frukost och middag ingår. Frukosten i dag bestod av färsk närodlad frukt (ananas, mango, papaya och grapefrukt), baguetter med olika hemgjorda marmelader till, samt kaffe. Perfekt! Middagen igår var också god, vi fick tonfisk (både rå och kokt), brödfrukt och ris.

I dag hyrde vi en bil och körde till den nordöstra delen av ön. Vägen var smal och slingrade sig upp och ner. På vissa ställen var det mycket brant och jag var glad att Richard körde. Naturen är storslagen och vacker. Växtligheten är varierad, jättelika mangoträd står sida vid sida med tallar och ormbunkar. Vi besökte en fin arkeologisk plats med flera gamla tikis.

Vi har besökt magiska Hakaui Valley på Nuku Hiva under tre dagar. Resan anordnades med Ana och Tangy (Hakaui Adventure) som bor i dalen. Hakaui kallas ofta för ”The Kings Valley” eftersom landet tillhörde den sista kungen och drottningen av Nuku Hiva. Idag är dalen hem för deras barnbarnsbarn och Tangy är ett av dem. Förutom att guida besökare i den vackra dalen har Ana och Tangy företaget Cannibal Art där de säljer Tangys träskulpturer.

Exotisk och mystisk, Hakaui-dalen med sin antika by och det högsta vattenfallet i Franska Polynesien anses vara en av de vackraste platserna i Marquesas-arkipelagen – snart inskriven på UNESCO:s världsarvslista.

Vi bodde på Ana och Tangys gård tillsammans med dem och deras tre katter, två hundar och häst. Jag och Richard bodde i ett tält under deras stora mangoträd. I dalen finns inga affärer eller modern infrastruktur. De lagade fantastiskt god mat, alltid vegansk med undantag för räkor som Tangy fångade i floden. Allt äts färskt eftersom de inte har något kylskåp. Den första kvällen satt vi vid en eld på gården och drack te och åt rostade polynesiska kastanjer. Stjärnhimlen var obeskrivligt vacker.

Första dagen vandrade jag, Richard och Ana till vattenfallet. Eftersom det är torrperiod här nu fanns inget vatten, men omgivningen är magisk.

Andra dagen vandrade vi hela dagen. Vi besökte banyan-skogen och ingången till ”den hemliga dalen”. Där gömde sig befolkningen tidigare vid fara eftersom dalgången har en smal öppning som är lätt att försvara. Ana och Tangys överlyckliga hundar var med. Vi fick se ”the cursed tiki” och höra historien om sjömannen som tog Tikin från skogen hem till Frankrike. Efter att alla i hans familj drabbats av mystiska sjukdomar åkte han tillbaka och återbördade tikin till dess ursprungliga plats.

Hakaui-dalen verkar ha allt: en storslagen skönhet, en flod där byborna plockar vattenkrasse och fångar räkor. Två stränder, en med svart och en med vit sand. Havet där de kan fånga fisk. Kokospalmer som kan användas till så otroligt mycket, frukt som mango, bananer, papaya, ananas, stjärnfrukt. Kastanjer som kan rostas över elden, brödfrukt. Nötterna på bilden kan användas som ljus.

Ett fantastiskt äventyr. Vilken lycka att få uppleva den här platsen.

I dag åkte vi på en utflykt på ön.

Vi blir hämtade vid vårt hus. I bilden till höger plockar vår granne mango, ett långt verktyg behövs.

Vi besökte ett jättelikt, 500-600 år gammalt banyanträd, med en stam på cirka 50 meter i omkrets. Vid trädet fanns en djup grop som enligt vår guide använts för att förvara krigsfångar i. Det var cirka tusen år sedan, alltså innan banyanträdet började växa där. Man tror att rituell kannibalism förekom och att stammens shaman åt krigsfångens ögon och hjärna och hövdingen hjärtat. Ristningarna på stenen var yngre, endast cirka 250 år gamla.

Utsikten är fantastisk.

I går flög vi från Tahiti till Nuku Hiva, en resa på fyra timmar. Nuku Hiva är huvudön i ögruppen Marquesasöarna och en av världens mest avlägsna platser.

Vi bor i huvudorten Taiohae som har cirka 900 invånare. Det blev fel med bokningen för vårt pensionat, så nu bor vi i ett eget hus – med bra dusch och kaffebryggare. Lyx. I dag har vi promenerat mycket samt handlat god frukt på en marknad: mango, kokosnöt, grapefrukt, stjärnfrukt, avokado och bananer.

Franska Polynesiens största tiki finns här, den är 12 meter hög.

Vi har haft en sagolik vecka här på Tikehau. Vi är väldigt nöjda med boendet på pensionat Hotu. Föreståndaren Ben och övriga gäster var trevliga och det har varit en glad stämning. Frukost och middag har vi ätit tillsammans. Goda fiskrätter varje dag.

Två fina kattungar bor här. De var magra och hungriga i början, så vi har försökt ge dem mat och kärlek så ofta vi kunnat. Det var härligt att se dem leka och busa med varandra idag fulla av energi.

Vi har badat och simmat mycket vid pensionatets fina strand. Vattnet är runt 31–32 grader varmt. Här solar Richard på bryggan mellan doppen.

Den sista dagen med dykning blev oförglömlig. Vi blev hämtade vid vårt pensionat vid åtta på morgonen. Först åkte vi ut med båten till mantornas ”rengöringsstation” (dit de regelbundet kommer för att bli rengjorde av putsarfiskar) och snorklade där.

Vi gjorde sedan två dyk under förmiddagen. Mellan dyken vilade vi på båten en timme och åt kokosnöt och drack te. Dagen innan hade jag upptäckt en grupp delfiner, nu fick Richard syn på dem. Vår kapten Jean-Paul satte fart efter dem. Efter ett tag knöt han fast ett rep från båten runt min midja och så fick jag och Richard ligga i vattnet med mask och snorkel och titta på delfinerna medan båten följde dem. Så roligt!

Efter de två dyken kom en storm över oss och vi blev så översköljda av stora vågor och regn att vi behövde ha på oss snorkelmasken där vi satt i båten. Fransmannen Pierre som var den tredje dykaren med på turen vaknade upp, han satt långt ut på båtkanten och skrattade högt åt stormen. Jean-Paul tog oss i land och jag och Richard åt en god lunch och slappade sedan på dykcentret tills klockan var fyra och det var dags att göra sig i ordning inför vårt ”sunsetdive”. Det var ett spännande dyk där vi såg flera ”silver tip sharks”. Gissa om vi sov gott den kvällen.

I dag åkte vi från Tikehau till Tahiti, här stannar vi bara en natt på ett hotell nära flygplatsen. Tidigt i morgon flyger vi till Nuku Hiva för nya äventyr.

Flygresan från Rangiroa till Tikehau tog bara 15 minuter. Här bor vi på ett ställe som heter pension Hotu. Första dagen lånade vi cyklar och cyklade runt ön (ungefär en mil) och badade på vår fina strand. Maten är god och det finns kaffe – perfekt.

Här på Tikehau har vi paddlat kajak, badat, snorklat och gjort 7 dyk med Tikehau diving.

Vi har snorklat flera gånger med mantor (djävulsrockor). Magiskt!

Vi bodde sex nätter på pensionatet Aotera på Rangiroa. Aotera ligger på en liten ö 30–40 minuter med båt från huvudön. Pensionatet är den enda bebyggelsen på ön. Nu var det få gäster och oftast hade vi bara sällskap av ägaren Stephan och hans charmiga gamla pappa som bara kunde franska. Där fanns även en fin grå katt och en hund. Frun lagade fantastiskt god mat till oss och sonen körde båten till och från huvudön. Där fanns även Dorian, en fransk ungdom som jobbade några timmar om dagen för mat och logi. Hon var utbildad konditor och gjorde goda efterrätter varje dag. En hjälpreda som vi kallade Kapten sjöbuse fanns på huvudön 🙂

Foton från en fantastisk snorkling på södra Fakarava.

Den 12-17 januari har vi bott på södra Fakarava, på dykcentret Tetamanu village. Det har varit helt magiskt.

Vår stuga var jättemysig och låg alldeles vid vattnet och ett korallrev fullt med fiskar och svartfenade revhajar. Vi hade bara kallt vatten och en krabba bodde i vår dusch. Det var enkelt och perfekt.

Det mest fantastiska med platsen var alla svartfenade revhajar som vi kunde snorkla med och som simmade förbi just utanför vår stuga.

Vi gjorde totalt 8 dyk under våra dagar här. Det var helt otroligt att dyka här, enligt många en av de bästa platserna som finns. Vi har bland annat sett ”wall of sharks”, ett stim med cirka 700 grå revhajar. Det är fler av dessa hajar per yta än någon annanstans i världen. Jag genomförde dykutbildningen ”advanced open water certificat”. Utbildningen innefattade fem olika dyk samt teori. Jag hade en jättebra dykinstruktör, Mathieu. De fem dyken jag gjorde var nattdyk, djupdyk, navigation, drift samt ”perfekt avvägning” (peak performance buoyancy). Nattdyket var spännande och en otrolig upplevelse, ju mörkare det blev desto fler hajar cirklade runt en (framför, bakom, under och ovanför) . Richard har fotat mycket under dyken och lagt upp på sin blogg: https://notreviespectaculaire.wordpress.com/.

Mat serverades kl. 7, kl. 12 och kl. 19 då kökspersonalen ringde i en stor klocka. Matresterna kunde vi kasta ner till hajarna och fiskarna.

Det var bara att gå ner från stugan till vattnet och då fanns allt detta. En fantastisk värld. Den bästa snorklingen hittills.

I går gjorde vi ett dyk och idag två. Det har varit helt fantastiskt. Första dyket idag gjorde vi inne i Bora Boras lagun där mantor brukar samlas, vi hade tur och fick se flera och på nära håll. Det andra dyket gjorde vi i havet utanför Bora Boras rev där man ofta kan få se svartfenade revhajar. Redan när vi la ankar kom flera hajar och cirklade runt båten. Det var helt magiskt. Min undervattenskamera fungerar endast ner till 15 meter så det var bara Richard som fotade idag. Undervattenfoton: Richard.

I morgon lämnar vi Bora Bora och åker till Fakarava.