Vid Mexikos gräns

4 mars, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Vi har nu kommit djupare in i södra Texas och följer gränsen mot Mexiko västerut. Från Hebbronville cyklade vi 9,3 mil till Laredo vid Rio Grandes norra strand. Här blev det riktigt hett och temperaturen steg till över 30 grader. Efter en vilodag i Laredo fortsatte vi de 13,4 milen mot Carrizo Springs. Efter 10 mil kände jag mig slut och benen värkte, vilodagen hade inte räckt för att jag skulle återhämta mig. Då träffade vi världens bäste och trevligaste Javier som skjutsade oss de sista milen in till Carrizo Springs.

Världens bäste Javier

Sträckan Carrizo Springs – Eagle Pass gick bra. Det var en kortare tur, 6,5 mil och även om det var dimmigt och fuktigt, så var det varmt och vi hade medvind. Det var dessutom bra vägar, nästan ingen bebyggelse och lite trafik. Gårdagens cyklingen, 10,1 mil till Del Rio, var desto tuffare, mycket uppförsbackar, stark motvind och ont i knäna. Det var skönt att komma fram i går med andra ord

Jag som stretar uppför en backe

I dag har vi vår första lediga dag av två i Del Rio. Tyvärr har det blivit kallt igen, men det är skönt att vila upp sig

När vi cyklade längst kusten åt vi framförallt fisk och skaldjur. Nu blir det mest mexikansk mat – gott

Cyklingen i Texas erbjuder vidsträckta landskap

Kaktusar

och låånga raksträckor

I går stannade vi i den lilla byn Quemado och åt en mexikansk lunch på Country corner cafe

Vi cyklade vi igenom ett litet samhälle med flera pekannötsodlingar

Kor av rasen Texas longhorn

Blå minilupiner

En ståtlig kalkongam

Cowboys som rider förbi. Foto: Richard

Nu har vi lämnat Mexikanska golfen

27 februari, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Sedan senaste inlägget har vi fortsatt in i Texas. Från Bay City cyklade vi 8,3 mil till Port Lavaca och därifrån 8,2 mil till Corpus Christi där vi hade en ledig dag. Vi hade riktigt fin dag, solen lyste och vi åkte till fågelskyddsområdet Hazel Bazemore park. På eftermiddagen tog vi en promenad längst stranden.

Dagen därpå lämnade vi Mexikanska golfen och cyklade 8,2 mil till Alice och sedan 8,7 mil till Hebbronville där vi sover i natt. Det har varit några gråa och dimmiga dagar, men det har blivit varmare. Idag var det runt 20 grader.

Jag tycker verkligen om de vackert röda kardinalfåglarna. Den här fotade jag i Hazel Bazemore park i “America’s Birdiest City”, Corpus Christi. Vi såg även en kolibri där

Richards favorit, spansk mossa växer hängande från trädgrenar ungefär som våra skägglavar

Hazel Bazemore park ligger vid Nueces-floden där vi såg några sköldpaddor som låg och solade

Mimosan blommar och det doftar ljuvligt

De senaste dagarna har vi även sett många blommande palmliljor

Ett stort Mimosaträd

Det har blivit fler blommor vid vägkanterna

Två gamar väntar på något gott

Kallt och blåsigt i The Lone Star State

22 februari, 201921 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Efter en välbehövlig vilodag i Port Arthur var det dags att cykla igen. Vi skulle ta oss de 14,3 milen till Galveston. Det var regnigt, kallt och blåsigt, men trots det gick det ändå bra. Den bästa sträckan var längst Bolivar Peninsula då vi nästan kunde känna vågornas stänk samt hade en underbar medvind. Vid slutet av den långsmala halvön tog vi färjan över till Galveston.

Här väntar en måsunge på mat. Vi väntar på färjan som ska ta oss från Bolivar Peninsula till Galveston

Vi blev fort kalla när vi stod stilla på färjan

Måsar följer efter färjan som drar upp ätbara saker från djupet

Här ser ni Bolivar Peninsula och de städerna där vi bott de senaste dagarna

Långa fina stränder och flockar med pelikaner som kom seglande in med havsvindarna. Mycket mer hann vi inte se av Galveston. Om vädret varit bättre hade jag gärna spenderat en extra dag där

En mexikansk båtstjärt. Jag gillar hur bister den ser ut

Från Galveston cyklade vi dagen därpå 5,8 mil till Freeport. Det var kallt och molnigt första delen av resan. Vi blev lyckliga då solen sedan kom fram och vi dessutom fick färdas genom ett väldigt fint landskap

På väg mot Freeport

Det är intressant att titta på strandhusen som finns i alla möjliga färger, former och storlekar

Stranden i Freeport

I dag har vi cyklat från Freeport till Bay City, 9,2 mil. Det har regnat hela dagen, så kameran har varit nedpackad. Både jag och Richard har fått punktering idag – min fjärde och Richards andra. Skönt att komma fram till ett fräscht hotellrum, duscha varmt och beställa god italiensk mat med tiramisu till efterrätt.

I Texas

18 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I går lämnade vi Louisiana bakom oss och cyklade in i Texas

Här är vi nu. Vi har cyklat 233 mil

Resan i förrgår tog oss de 13,9 milen från Abbeville till Lake Charles, en lång och för mig rätt jobbig tur. Det kändes dystert när väderappen visade regn och motvind för dagen efter, då vi skulle till Port Arthur 12,3 mil bort. Men det gick bättre än förväntat och vädret var hyfsat. När vi stannade för en sen lunch hade vi bara 1,5 timmar kvar till hotellet. Förutom några argsinta hundar hade allt gått jättebra. Det är som tur är inte vanligt med lösa hundar här och om vi träffar på några har vi en rutin – jag cyklar vidare (ganska fort) och Richard stannar och ryter.

Men när vi kom ut efter lunchen hade det börjat regna och vi frös. Allt blev blött. Men det var bara att kämpa på. Sedan såg vi det här framför oss:

Det var Texas högsta bro, Rainbow bridge, som låg framför oss. Den hade ett riktigt lågt räcke, minimalt utrymme att gå/cykla på och bilarna körde mycket snabbt. På grund av höjdskräck tycker jag att vanliga broar är jobbiga, så det här blev den största utmaningen hitills för mig. Visst, jag grät ganska mycket när jag gick högst upp, men jag gick hela vägen upp och ner. Och när vi kommit över till andra sidan kände jag mig lättad, stolt och förundrad – något i bilden av mig själv och vad jag klarar av hade förändrats.

Sköldpaddor och ett järnvägsspår

16 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Från New Orleans tog vi först färjan över Mississippi-floden. De 11 milen till Gray cyklade vi sedan dels vid floden och dels i landsbygd. Nästa dags tur Gray till Morgan City, 5,1 mil var mest som en härlig utflykt. Det var soligt och vi såg massor av sköldpaddor i floddeltat vid sidan av vägen. Idag har vi cyklat från Morgan City till Abbeville, 11 mil. Vi var rätt nöjda över att vi höll tiden så bra, vi skulle till och med komma fram tidigare än beräknat – tills vi kom fram till en avstängd väg som vi ändå bestämde oss för att ta.

Jag efter att ha cyklat/gått över en åker och längst ett järnvägsspår (samt joggat lite när tåget kom)

Först såg vägen inte alls dålig ut, sedan kom vi till en bro som var avstängd (den fanns inte längre) och då ”genade” vi lite över åkern

Då kom vi till ett järnvägsspår. ”Den är så rostig, det går inte längre några tåg här”…

Vit Ibis vid Mississippi-floden

Ett ståtligt träd med spansk mossa och fåglar. Den sista biten till Gray var så fin. Vi mötte en bonde som hade kor, bland annat indiska kor som var väldigt speciella (det är inte de indiska korna på bilden)

På väg till Morgan City – det var som en dröm att ha det här vid sidan av vägen. Vi såg så många sköldpaddor som låg och solade på stockar i vattnet

Jag blev som helt tokig i sköldpaddorna, så otroligt fina. Det finns nästan 30 olika arter av sköldpaddor i Louisiana

De var skygga, kom vi för nära hoppade de ner i vattnet. Ser ni den lilla?

New Orleans

13 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / 2 kommentarer

Nu har vi haft två sköna lediga dagar i New Orleans. Vi har strosat runt i stan, ätit kreolsk mat och lyssnat på livemusik på kvällarna.

Vi har bott på ett charmigt hotell i de bohemiska franska kvarteren vid Mississippifloden. New Orleans verkar här ha behållit en hel del av sitt franska arv, men samtidigt utvecklats till något helt eget med influenser från hela världen

Firandet av Mardi Gras har börjat. Mardi Gras i New Orleans är en av de mest berömda karnevalerna i världen. Mardi gras betyder Fat Tuesday – fettisdagen. Fettisdagen som i år är den 5 mars är karnevalens höjdpunkt och sista dag, men firandet började redan i januari

En vacker magnolia blommar utanför vårt hotell

Jag smygfotade den här mannen som jobbade i sin skåpbil, hans hund ser så gullig ut

Den här skylten fanns i ”Pepper palace”, en butik som bara sålde chilisåser. Mycket såg frestande ut, men vi vill ha så lite packning som möjligt och köper inget utom det nödvändigaste

Stadens musikliv var något vi sett fram emot. Här är vi på The spotted cat, en trevlig liten klubb med livemusik som vi besökte bägge kvällarna

Bay St. Louis, Mississippi

10 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I går cyklade vi från Dauphin Island till Biloxi, 11,1 mil. Det var nog den tuffaste cyklingen hitills, framför allt för att det blåste så mycket. Men vi hittade bra ställen att pausa på, åt en god lunch och på slutet stannade vi också till vid Starbucks för att värma oss med kaffe och varm choklad. Sedan var det så otroligt skönt att komma fram till hotellet, en härlig dusch och god mat.

Bron från Dauphin Island är 5 km lång och där hade vi en motvind på 13 meter/sekund (47 km/tim). Jag tyckte det var obehagligt att cykla, så vi gick över den första samt högsta delen av bron

Efter drygt två timmars kämpande i blåsten kände vi oss väldigt glada över att hitta ett ställe med kaffe och donuts (jag tog två)

I dag cyklade vi från Biloxi till Bay St. Louis, 4,6 mil. En kort och skön cykling. En lång stund kunde vi cykla vid den fina stranden

Det känns som vår nu, svalt men soligt. Vi såg flera magnolior som blommade på bar kvist

I morgon cyklar vi till New Orleans där vi ska stanna tre nätter.

Dauphin Island, Alabama

8 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I förrgår cyklade vi från Destin till Pensacola beach, 7,4 mil. Sista biten var suverän – perfekt underlag, lite trafik, skön medvind och lagom varmt. I går lämnade vi Florida för Alabama under etappen Pensacola Beach – Dauphin Island, 11,7 mil. En lite besvärligare dag då cyklingen var längre och vi cyklat de tre föregående dagarna. Vi fick oss också en rejält svettig avslutning när vi insåg att vi låg efter i tidsplaneringen och kanske inte skulle hinna med färjan som gick från Fort Morgan till Dauphin Island. Benen blev trötta (och rumporna fick lite ont igen), men vi hann och kunde nöjda pusta ut under färjeturen.

I dag har vi haft en fantastiskt skön ledig dag på Dauphin Island. Vi tog en nästan tre timmar lång promenad på stranden.

En tjusig häger

En tjusig Richard

Vilken havsutsikt vissa hus har

Fåglar på rad väntar på att vågorna ska spola upp något gott

Richard hade råkat hyra oss ett hus. Här vår mysiga veranda där vi åt en god mexikansk middag

Och på kvällen gick vi ner till stranden igen en stund. Underbart.

Till Panama City Beach

5 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

Efter en vilodag i Apalachicola cyklade vi igår 11,3 mil till Panama City Beach. Det har blivit varmare och det var en skön morgon med hög luftfuktighet, fågelkvitter i träden och ekorrar som kilade omkring.

På väg från Apalachicola

En lång bit av sträckan cyklade vi alldeles vid kusten. Här har vi kommit in i Mexico Beach, en stad som drabbades oerhört hårt av orkanen Michael i oktober förra året

Mycket av staden är fortfarande i spillror, även om röjning och återuppbyggnad pågått några månader. Efter Mexico Beach cyklade vi flera mil längst med skog där majoriteten av träden hade knäckts i stormen

Här har vi kommit fram till Panama City Beach och vårt hotellrum med underbar utsikt

Richard kände på vattnet, men blev inte badsugen

På kvällen gick vi ut på en pir och tittade på solnedgången

Här är piren, fotad från vår balkong i morse innan vi gav oss iväg. I dag cyklade vi från Panama City Beach till Destin, 6,8 mil.

Apalachicola

2 februari, 201922 december, 2021 / frida fjellström / Lämna en kommentar

I dag är vi i Apalachicola, en liten stad med fisk och skaldjur som specialitet, särskilt sina ostron verkar de vara berömda för. Namnet på staden kommer från en indianstam och betyder ”folket på andra sidan floden”. I förrgår cyklade vi från Perry till Carabelle, 12,9 mil, en ganska lång tur men det gick bra då vi hade både sol och medvind. I går gick resan från Carabelle till Apalachicola, en kortare tur på 5,2 mil. Sammanlagt har vi nu cyklat 117,7 mil – ganska otroligt!