Nu har vi mindre än en månad kvar av vår vistelse här. Även om det ska bli skönt att komma hem så har tiden här varit otrolig och oförglömlig. Samoa är en fantastiskt vacker och spännande plats att bo på. Jag har gjort en lista på det jag gillar allra mest:
1. Havet
Södra Stilla havet. Mäktigt och vilt. Vackert. Alltid nära. Svalkande men aldrig kallt. En fantastisk värld med fascinerande djur.
2. Klimatet
Det är alltid varmt, alltid runt 30 grader – underbart enligt mig. Jag tycker även om de tropiska öronbedövande regnen och ovädren om natten.
3. Naturen
Amerikanska Samoa är väldigt vackert med sin kuperade terräng, höga berg täckta med frodig regnskog och stränder med korallrev.
4. Djuren
Förutom alla häftiga djur jag sett i havet kommer jag att sakna de fina fladdermössen. Jag fick inte se någon val, men jag kommer aldrig att glömma när jag vaknade på natten och hörde valarna ”sjunga”. Så sällsamt, vackert och magiskt.
5. Människorna
En sak jag uppskattar med människorna här är att de är vänliga och välkomnande. När man är ute vinkar folk, hejar eller tutar (om de kör bil). Det spelar ingen roll om de känner en eller inte.
6. South Pacific Watersports & Fitness
Jag kommer verkligen att sakna South Pacific Watersports & Fitness. Det har varit så roligt, jobbigt och härligt att träna här varje vecka med bästa Paula och alla grymma människor.
Det finns förstås även brister med Amerikanska Samoa. Dessa tycker jag är jobbigast:
1. Hundarna
Det är hemskt att bli jagad av aggressiva hundar men ännu värre att se hur dåligt de behandlas.
2. Trafiken
Det är en liten ö vi bor på med 50 000 människor och man får bara köra 40 km/tim, så det borde inte vara ett problem. Men man behöver inte lära sig köra bil här utan man köper bara ett körkort. Jag har fruktat för mitt liv när jag varit ute och cyklat, på riktigt.
3. Brist på effektivitet
Inget händer. Ett exempel: när vi flyttade in anmälde vi att vår köksfläkt var trasig. Efter tre månader kom en vaktmästare och tittade – det fanns ingen fläkt där inne (någon hade tagit den – ett annat problem här). Då hade vi 9 månader kvar och vi visste att vi aldrig skulle få en fläkt.
4. Uselt wifi
Dessutom tog det 6 månader att få det installerat (se föregående punkt).
5. Skräpigt
Folk slänger en massa skräp i naturen. Men det bedrivs kampanjer för att få ett stopp på det och tydligen har det blivit bättre.
Vi åkte lördag den 6 maj vid lunchtid, även denna gång med båten MV Sili. Det gick bra och efter ett dygns resa var vi framme vid Swains Island. Natten på båten tillbringade jag uppe på däck där jag sov under en vacker stjärnhimmel. I bakgrunden syns den lite fräschare Manu’atele som vi åkte hem med.
Här lämnar vi vår hemö Tutuila bakom oss.
Spännande när vi äntligen ser Swains Island.
På söndag vid ettiden var vi framme. MV Sili stannade på djupare vatten och människor och packning kördes in med en mindre båt.
Alla fick tält och vi byggde upp ett läger. Här är mitt ställe.
Att gå runt ön tar några timmar. Vi hade med en fyrhjuling för transport av utrustning.
Evan Casey fiskar i solnedgången.
Och fångar hummer.
Kväll på stranden, mörkt, varmt, en kokosnöt med rom i, en brasa som tänds och en fantastisk stjärnhimmel. Jag är oerhört tacksam över att ha fått uppleva det här.
Öns väg rensades så att vi kunde gå där.
Man känner sig liten i denna tropiska regnskogssal där alla växter är jättelika.
Mark MacDonald och Michael Marsik undersöker vilka ödlor som finns på ön. Om det finns en ovanlig art här är det inte säkert man kan förgifta råttorna eftersom det kan påverka ödlorna. Mycket att ta reda på och ta hänsyn till innan en aktivitet sätts in.
I mitten av ön finns denna sjö.
Biologen Michael Marsik låter sig bli fotad.
På väg för att snorkla. Vårt läger sett från havet.
En båt ska lastas på.
Denna sten, berättade kaptenen, ansågs beskydda Manuaöarna från inkräktare.
Utsikt från mitt krypin.
Här har vi vänt och är på väg tillbaka till Tutuila.
Kl. 7 på morgonen gick båten från hamnen och vid halvfyra var vi tillbaka. Under den tiden har Alice och hennes team gjort tre dyk på olika platser. Jag har snorklat och njutit av båtfärden.
Båten vi åkte med heter Double Barrel och kapten var Russ Cox.
Tutuilas kuperade landskap.
På väg mot äventyr.
Med båt kan man nå många underbara platser på ön som annars är otillgängliga.
Alice gör sig redo att dyka.
På andra båtturen såg jag en stor flock med delfiner. Så fantastiskt! Jag såg också vid flera tillfällen flygfiskar. Kanske något av det häftigaste jag sett. En del flög alldeles intill båten men jag hann inte ta någon bra bild.
Vattnet är så underbart som det ser ut.
Det är häftigt att snorkla här. Över 900 olika arter tropiska fiskar lever här och ännu fler är de ryggradslösa djuren som svampdjur, snäckor, bläckfiskar, kräftdjur, sjöstjärnor, sjögurkor, maneter och koralldjur. Det finns också havssköldpaddor, hajar, rockor, muränor och ålar…
Efter att vi ätit glass och druckit kaffe vid sjön en dag matade vi några sjöfåglar. Sebbe blev extra bra kompis med den svarta svanen.
Fridas äventyr 