Nu är jag tillbaka efter en vecka på ön Ofu där jag volontärarbetat i ett projekt om havssköldpaddor. Det har varit en otrolig vecka, Ofu är nog den mest paradis-lika plats jag besökt.

En sköldpadda måste vara på land för att kunna få en sändare, vilket den är när den lägger ägg under natten. På dagarna letade vi efter spår på stränderna. Om en hona försökt lägga ägg men inte lyckats kunde vi vänta vid den platsen nästa natt, då hon sannolikt återkommer och gör ett nytt försök.

När sköldpaddorna kläcks kravlar de sig ut i vattnet där de drivs med av strömmen i flera år. När de är tillräckligt stora och starka simmar de ut ur strömmen och hittar en plats att leva på. Men det är inte där de lägger ägg, de simmar tillbaka till den strand där de själv föddes och lägger sina ägg där.

I Ofus regnskog lever coconut crab (kokoskrabba), den största av alla landlevande ryggradslösa djur. Krabban kan bli upp till en meter och väga så mycket som 13 kg. Kokoskrabban klättrar i träd och äter frukt och (som namnet antyder) kokosnötter. Under vandringen uppför Tumu såg vi flera av dessa fascinerande varelser.

 

Klänglilja.

 

I helgen gick jag och Richard vandringsleden Lower sauma ridge på nordöstra sidan av ön. Ungdomarna var och badade med kompisar så det blev bara vi två. Det var en ganska kort men brant vandringsled ned till havet.

 

Nere vid klipporna fanns en naturlig pool som såg underbar ut. Richard provade att bada, men vi insåg att det var för farligt med de stora vågorna som slog in i. Vi får komma tillbaka och bada när det är lågvatten.

 

 

 

 

 

Crepe ginger.

 

Fantastisk utsikt över Vatia Bay. Ön till höger heter Pola Island och är ett skyddat område för häckande havsfåglar såsom tropikfåglar, tärnor och fregattfåglar.

I lördags deltog jag, Richard och Sebastian i en Triathlon-tävling anordnad av South Pacific Watersport & Fitness. Jag gjorde sprintdistansen som är 750 meter simning, 2 mil cykling och 5 km löpning. Det var väldigt roligt och jobbigt. Richard gjorde olympisk distans som är dubbelt så lång – och vann! Så kul att Sebastian var med också, han var i ett lag med tre personer som gjorde varsin del i sprintdistansen. Sebbe cyklade och hans lag kom på andra plats.

Så här växer ananas.

 

Stilla havet.

 

En liten kungsfiskare.

 

Vägen hem. Tutuilas högsta berg Matafao i bakgrunden.

 

Här förbereder vi oss inför triathlon. Foto: Tupou McEntire.

 

Spindellilja.

I dag är det Martin Luther King Day, så Richard är ledig från jobbet och Saga, Sebbe och Marcus är lediga från skolan. Om drygt en månad kommer vi att åka på semester till Nya Zeeland och vara där två veckor, det ska bli väldigt kul. Kittie är tillbaka i Sverige och njuter av vinter och katter.

 

Vi är på utflykt och äter goda mackor.

 

 

Två glada samoaner som fiskar.

 

Plumeria frangipani.

 

Wattled honeyeater – polynesisk flikhonungsfågel.

 

Omgivna av tusentals kilometer hav.

 

Ett fraktfartyg i Pago Pago. I bakgrunden berget ”Rainmaker”.

 

Flower pot rock.

 

Vi snorklade i helgen. Det är svårt att slita sig från denna vackra, magiska värld, det finns så mycket spännande att se.

 

 

Nu är vi inne i sommarperioden som sträcker sig mellan januari-mars. I dag var det 34 grader, har nog aldrig svettats så mycket som i dag på gymmet (som är utan fläkt). I går var det lite svalare och bitvis molnigt, passade då på att både cykla och ta en promenad med kameran. Här kommer några bilder.

Frigatebirds.

 

White tern, kallas också fairy tern. Så vacker.

 

Bird of paradise. Papegojblomma.

 

Common mynah.

Hoppas ni alla haft en härlig nyårshelg. Vi har inte firat speciellt mycket. På lördagen köpte vi hem pizza och hamburgare till middag och på söndagen åkte vi på en skön utflykt till stranden. Här kommer några bilder från vår helg.

En trädormbunke bildar ett skirt tak.

Saga på stranden.

 

I går gjorde vi en utflykt till Leala Shoreline på öns sydvästra kust. Platsen kallas också Sliding Rock då klipporna av den vulkaniska bergarten basalt är täckta med alger och väldigt hala när de är blöta.

 

 

 

En kungsfiskare som just har tagit sig ett dopp.

 

Strandhibiskus Talipariti tiliaceum.

 

I området som ligger under vatten vid högvatten och ovanför vid lågvatten har det skapats flera pooler. Det marina livet i poolerna förändras vid högvatten eller via vågor som bryter igenom. Den största av poolerna är 30 meter lång och 3 meter djup.   

 

Nästa gång måste vi bada här.

 

Nu svalkade vi oss i havet efter den mycket varma promenaden på klipporna.

Efter att ha varit förkyld i flera veckor fick jag på det även influensa. Väldigt jobbigt. Även andra i familjen är drabbade, Richard och Kittie var sjuka hela förra veckan och mår fortfarande inte bra. Jag känner mig piggare och i går åkte jag och Saga på en utflykt. De andra ville stanna hemma och vila.

Vi körde till Turtle and Shark som är platsen för en populär samoansk legend. En mormor och hennes barnbarn blev fördrivna från sin by i en tid av svält. De kastade sig i havet vid dessa klippor och förvandlades till en haj och en sköldpadda. Än i dag sjunger byborna här en sång för att kalla på dem.

 

Fotade denna Whitebanded triggerfish i går när vi badade. Det svenska namnet är Picassotryckare.

Som de flesta andra söderhavsöar som ligger långt från en kontinent har Amerikanska Samoa få inhemska landlevande däggdjur. De enda här är fladdermöss. Det finns två arter av ”flying foxes” – the samoan flying fox och white-collard flying fox, de är så kallade megabats som äter frukt och nektar. Tidigare fanns även en liten insektsätande fladdermus, men det var cirka tjugo år sedan någon sist såg en.

Biologen Adam Miles forskar om fladdermöss. Jag har fått möjlighet att följa med honom och hans kollegor från Department of Marine and Wildlife Resources vid ett flertal tillfällen för att fånga fladdermöss och förse dem med små GPS-sändare för datainsamling.

Fladdermössen fångas antingen tidiga mornar eller vid skymning med ett nät som är uppspänt mellan två träd.

 

Här lossar Ailao och Adam försiktigt en fladdermus från nätet.

 

 

Det är häftigt att sitta vid Olovalu-kratern och se skymningen falla och himlen fyllas av tusentals fladdermöss. Då och då sveper en uggla förbi och en fruktduva ropar spöklikt. Det är också en fantastisk upplevelse att gå till kratern en tidig morgon då det fortfarande är helt mörkt – det enda ljuset kommer från ens pannlampa, det är varmt och fuktigt som alltid och regnskogen runt omkring en är fylld av prassel, kvitter och konstiga läten. Så sätter man sig tillrätta med spänd förväntan, blir biten av insekter, lyssnar på fladder i mörkret. Efter ett tag går solen upp och det är otroligt vackert.

 

Förra veckan fångade vi sex stycken white-collard flying foxes. Ingen var dock tillräckligt stor för att kunna förses med en sändare.

 

Innan de släpps iväg får de lite mangojuice.

 

 

De är helt underbara tycker jag.