På torsdagen gick vi upp tidigt och körde från Daintree Rainforest till Port Douglas. Där checkade vi in på båten Silversonic för en heldagstur och tre dyk vid yttre kanten av Stora barriärrevet.

Clownfiskar och havsanemoner lever i ett ömsesidigt symbiotiskt förhållande som innebär stora fördelar för dem bägge.

Flera olika sorters fina clownfiskar.

I morgon ska Richard göra sin Ironman här i Cairns och på måndag har vi bokat in oss på en båt för att dyka igen.

Nu när vi har nått Cairns avslutar vi vår cykling i Australien. Vi har cyklat 323 mil och Richard kan förstås även räkna in cyklingen för sina två Ironman (36 mil). Innan vi nådde Cairns och Daintree Rainforest cyklade vi tre dagar: från Cardwell 6,5 mil till Mission Beach, 5,4 mil till Innisfail och 9 mil till Cairns. Det var tre regniga dagar, särskilt när vi lämnade Mission Beach. Men det var varmt och rätt härligt.

Vi har haft förmånen att bo i Daintree Rainforest i tre dagar. Det är världens äldsta regnskog, över 135 miljoner år gammal. Det är även den största regnskogen i Australien (över 1 200 kvadratkilometer) och den är hem för många djur- och växtarter som inte finns någon annanstans i världen.

Floden Daintree River skiljer regnskogen från resten av världen. Det är en speciell känsla att passera floden med färja och med vördnad få träda in i den uråldriga magiska världen som Daintree Rainforest är.

Floden är hem för mängder av spännande djur, bland annat saltvattenkrokodilen (deltakrokodil) som är världens största krokodil. Den kan leva i söt-, salt-, eller bräckt vatten. Vi åkte på en båttur på floden en dag och fick se alla dessa mäktiga krokodiler. Det är viktigt att inte gå nära flodstranden och såklart aldrig simma i floden.

Vi har haft lyckan att få se flera hjälmkasuarer. Den är en stor (honorna är i genomsnitt 175 cm höga) marklevande fågel, släkt med kivifågel, emu och struts. Kasuarhonan är större och mer attraktiv än hanen (vi tror att det här är en hona). Hanen ruvar äggen och uppfostrar kycklingarna.

”Cassowary plums” som fallit till marken är några av de frukter som kasuaren äter. De stora frukterna ser ut som blå ägg (lite större än vanliga hönsägg).

Det gör mig lycklig att den här uråldriga skogen finns kvar och att vi människor inte har förstört den. En mycket speciell plats som jag hoppas att jag någon gång kan besöka igen.

Jag har bara vilat och tagit det lugnt i dag i Cardwell. Richard sprang en tur på 2 mil på förmiddagen. Sedan har vi strosat längst stranden och ätit en god middag. Skön återhämtningsdag.

I går när vi lämnade Balgal Beach på morgonen såg vi några vallabys (små kängurus). Vi cyklade 12 mil till Cardwell, en fin och svettig tur. Det känns verkligen att jag blivit mer vältränad, men jag har fått lite ont i knäna. I dag har vi en vilodag i Cardwell och sedan är det bara 3 cykeldagar kvar tills vi når målet Cairns.

Vi har inte sett någon krokodil ännu, men jag stannar och spanar när vi passerar floder.

Stranden i Cardwell. Vi uppmanades av motellägaren att inte bada då det bor en 6,5 meter (!) lång krokodil här.

I dag har vi cyklat från Townsville till Balgal Beach. Efter ungefär fem mil stötte vi på en lång bilkö – det hade skett en olycka och vi fick inte passera. Som tur var visste Richard att det fanns en annan väg, vi cyklade tillbaka några kilometer och svängde in på en skogsväg. Det var roligt att ha lite äventyrscykling igen, vi fick både dra cyklarna bitvis och blöta ner fötterna. Det kom rök som vi tänkte kanske kom från olyckan, men det visade sig att det brann i skogen på sidan om vägen.

I lilla Balgal Beach bor vi på ett mysigt ställe, synd att vi stannar så kort tid. Vi gick ner till stranden efter middag. Nu har vi kommit in i krokodilland och vi uppmanades att inte gå nära vattenbrynet.

Vi bor i Townsville några dagar. Egentligen skulle vi dyka vid vraket Yongala, men det blev tråkigt nog inställt. I stället kunde vi följa med en båt till John Brewer Reef och Museum of Underwater Art som är en serie undervattenskonstinstallationer. Båtresan var lång, 2,5 timmar enkelväg och det var vågigt, flera personer blev sjösjuka. Varken jag eller Richard var särskilt imponerad av arrangemanget. Men revet var fint med mycket att titta på. I dag hade vi egentligen tänkt åka ut med cyklarna till Magnetic Island, men vi struntade i det och vilar upp oss inför morgondagen i stället. Några foton från gårdagens dyk:

Richard njuter av den härliga morgonen, en damm med näckrosor vid vägens kant och blommande sockerrör.

I går var vi i Bowen, vi bodde alldeles vid stranden vid en bukt som heter Horseshoe Bay. Där gjorde vi två dyk, det var trevligt även om det var mycket sand i vattnet och sikten var dålig.

Bilder från Horseshoe Bay.

Vi såg många fascinerande koralldjur.

Det coolaste var nog ändå att få se den här stora havssnigeln.

I dag har vi cyklat 13 mil från Mackay till Proserpine. Vi gick upp tidigt och började cykla vid 7. Det har varit en härlig dag, sol och upp mot 35 grader varmt. Efter Lady Elliot Island hyrde vi en bil och har kört bil i tre dagar, för att hinna med det vi planerat. Det kändes väldigt bra att cykla idag igen, det är verkligen mycket roligare än att sitta i en bil. Vi kom fram till Proserpine strax efter 15 och letade reda på vårt hotell som visade sig vara ett ”pubhotell”, ett charmigt gammalt hus med pub på nedervåningen, hotellrum på övervåningen och delat kök och badrum.

Vi har cyklat förbi många fält med sockerrör idag.

Vi bodde en natt i Agnes Water vid byn med det annorlunda namnet 1770 (efter James Cook landstigning det året).

Fin utsikt från fönstret i Mackay och en bänk med sällskap.

I morgon ska vi cykla till Bowen där vi ska dyka.

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter fyra underbara dagar på Lady Elliot Island.

Lady Elliot Island är den sydligaste korallön i Stora barriärrevet. På ön finns en liten eko-resort och en landningsbana för små flygplan.

Ön är mest känd för suverän dykning och snorkling. Jag gjorde totalt 5 dyk under våra dagar och Richard 6. Mycket av Stora barriärrevet skyddas av att det är en nationalpark, vilket bidrar till att begränsa negativ mänsklig påverkan från till exempel fiske och turism. Lady Elliot Island ligger inom zonen som har det högsta möjliga skyddet av den biologiska mångfalden. Det är en av orsakerna till att det finns ett sådant spektakulärt marint liv och orörda korallrev här.

När vi snorklade träffade jag den här fina sköldpaddan som inte alls var skygg utan kom och simmade alldeles nära mig. Vilken upplevelse! Stora barriärrevet är en av de viktigaste livsmiljöerna för havssköldpaddor i världen. Varje år mellan november-mars kommer gröna havssköldpaddor och oäkta karettsköldpaddor till Lady Elliot Island för att lägga ägg på samma strand som de själva föddes på för flera decennier sedan.

Här är några foton från ett dyk där jag kunde ta med min kamera som högst klarar 15 meters djup.

En annan fantastisk upplevelse var fåglarna. Ön är en av de viktigaste häckningsplatserna för fåglar i hela Stora barriärrevet. På fotona ovan syns capricorn silvereye, rostbandad rall och noddytärnor. Vid skymningen kommer massvis av fåglar in från havet för att övernatta på ön.

Ön är hem för flera häckande par av rödstjärtad tropikfågel. Många av fåglarna på ön är orädda för människor och den här söta ungen låg under en buske just vid vår stuga. Föräldrarna kom efter skymning och matade den. I en buske bredvid låg en fågel och ruvade på ägg.

Rödstjärtad tropikfågel.

Vi bodde i en stuga på östra delen av ön vid ”lagunen”.

Mycket fina och minnesvärda dagar! I dag flög vi tillbaka till Hervey Bay och i morgon fortsätter vårt äventyr.