Maupiti

Här på Maupiti bor vi på ett pensionat som heter Tereia. Frukosten serveras kl. 7 och är suverän, färsk mango, avokado, bananer, ägg, baguetter med morotssylt samt gott kaffe med lite vanilj i. Middag serveras kl. 7 på kvällen. Första middagen bestod av rå tonfisk, ris, svärdfisk och grönsaker.

Pensionat Tereia.
Närodlade godbitar.
På onsdagen, vår andra dag på Maupiti promenerade vi längst stranden. Vi såg en babyhaj simma i det grunda vattnet.
Frangipani som doftar underbart.
Efter lunch vadade vi över lagunen till ön Auira. Vattnet i den här delen av lagunen är badkarsvarmt och grunt.
Nästan framme.

Maupiti är en liten atoll som omges av ett rev. På Auira snorklade vi, det var härligt.

Framme

I förrgår kom vi efter en lång resa äntligen fram till Franska Polynesien. Vi stannade en dag och natt på Tahiti. I går flög vi till ön Maupiti där vi ska stanna i fem dagar.

Tahiti. Här drack vi morgonkaffet i skön värme och till ljudet av vågor.
Jag trodde det var en konstgjord blomma först. Torch ginger med det passande smeknamnet porslinsros.
Maupiti, stranden Tereia.

Franska Polynesien

Den 1 januari 2022 åker jag och Richard till Franska Polynesien. Vi flyger via Köpenhamn och Los Angeles till Tahiti. Tahiti är Franska Polynesiens folkrikaste ö och den ö där huvudstaden Papeete ligger . Vi kommer att besöka 15 av Franska Polynesiens öar under drygt tre månader.

Franska Polynesien är indelat i fem ögrupper och har sammanlagt 118 öar och atoller, varav 67 är bebodda. Öarna är utspridda över ett område med mer än 2 000 kilometers omkrets i södra Stilla havet.

Serengeti

6-9 april bodde vi på Kiota camp i Serengeti national park. Kawaga som var vår fantastiska guide vid förra besöket för sju år sedan, var vår guide även denna gång. Kiota camp, som betyder fågelbo, var helt underbart och de tre första dagarna var vi de enda besökarna där.
 Så här såg det ut när vi vaknade på morgonen och klev ut från vårt tält i Kiota camp.
Här satt vi varje kväll, efter mörkrets inbrott och inväntade middagen med en kall öl. Amani och Elias på Kiota camp tände en eld i gropen. Jag, Richard och Marcus tittade på stjärnhimlen, njöt och skämtade om huruvid vi ville bli uppätna av lejon eller hyenor. Amani berättade att fem lejon en gång gått förbi när de suttit där.
Dagen då vi skulle flyga hem besökte vi Arusha national park och genomförde en safari till fots.
Afrikansk buffel.
Impalor.
Granatäpple.
Colobus.
Sekreterarfågeln tillbringar den mesta tiden på marken och livnär sig främst på ormar och ödlor.
Diademmarkatta
Korvträd. Blommorna på korvträdet pollineras vanligtvis av fladdermöss. Frukterna (korvarna) blir 30 till 60 cm långa och de största kan väga upp till 7 kg.
Babian.
Gnuer (och en mungo-familj) korsar vägen.
En hyena vilar i solen.
Savanntoko.
Jag längtar redan tillbaka.

Kilimanjaro

Under ett sju dagar långt äventyr vandrade jag, Richard och Marcus upp till Kilimanjaros högsta punkt Uhuru Peak på vulkanen Kibo. 
 
Vandringen startade och slutade i tropisk regnskog. Vi såg både colobusapor och gröna markattor.
 
 
Vitnackad korp. 
 
 
 
Vårt fenomenala team som hjälpte oss med mat, vatten och tält.
 
En unik situation i och med coronapandemi samt regnperiod gjorde att vi var nästan ensamma på berget. 
 
Jättelobelia (ännu liten). 
 
Tredje dagen nådde vi Lava Tower camp. 
 
 
Naturen och vegetationen på Kilimanjaro är varierande och unik.
 
Vi vandrade Machamerutten som är hård och krävande, men som även anses vara den vackraste.
 
Colman visar hur vi ska luta oss in mot klipporna ”Kiss the rock”.
 
 
Vårt tält. 
 
Kilimanjaro är med sina tre vulkaniska koner Kibo, Mawenzi och Shira Afrikas högsta berg. Det reser sig 5 895 meter över havet. Berget ligger i norra Tanzania och är en utslocknad vulkan. Det är även världens högsta fristående berg, det vill säga ett berg som inte ingår i någon bergskedja.
 
Våra underbara guider Emmanuel och Colman.
 
Den sjätte dagen startade vi vid midnatt och gick uppför berget i ljuset av våra pannlampor. Efter drygt 8,5 timmar nådde vi toppen. Då hade solen gått upp och utsikten var fantastisk. Det kändes som att stå på taket till världen.
 
En makalös upplevelse och det mest fysiskt ansträngande jag gjort.  
 
 

Sista cykeldagen

I går var sista cykeldagen på den här resan då vi cyklade 5,5 mil från Long Beach till Los Angeles. Jag är så glad och tacksam över att ha fått göra den här fantastiska resan. Och dessutom tillsammans med en helt underbar person. Det har varit roligt, spännande, annorlunda och stundtals mycket jobbigt.
 
Nu ser vi verkligen fram emot att få träffa våra ungdomar igen. Och sedan får vi börja planera för Australien…
 
 
 
 

Vid västkusten

Från San Diego cyklade vi 6,2 mil till Oceanside där vi stannade tre nätter. I dag har vi cyklat till Laguna Beach, 5,8 mil och i morgon bär det av till Long Beach.
 
I Oceanside genomförde Richard en halv Ironman. Grattis världens bästa Richard!
 
I San Diego promenerade vi vid floden där det var härligt lummigt och vildvuxet, där verkade både ödlor och kolibrier stortrivas
 
Lysande blommor på ett i övrigt kalt träd
 
Piren i Oceanside
 
På väg till Laguna Beach
 
Vid Stilla havet
 
Nu har vi bara två cykeldagar kvar innan vi når LA

Vi räddar en skallerorm

Från Yuma cyklade vi till Calexico, en resa på 10 mil som tog oss in i vår sista delstat Kalifornien. Efter en skön vilodag i Calexico fortsatte vi mot den lilla byn Boulevard. De 10,2 milen kom att bli de tuffaste hitills då de innehöll en stigning på 1 364 meter. Och det var gassande hett, 38 grader och vindstilla. Jobbigt, men häftigt.
 
I går begav vi oss från Boulevard mot San Diego, 11,5 mil i en natur som snabbt ändrat sig från öken till grönare landskap med stora ekar och ringlande bäckar
 
Vi såg en fin ökenleguan på vägen mot Boulevard
 
Här syns hela ödlan med den långa svansen
 
En blommande kaktus i Calexico
 
 
Här växte ovanligt många ocotillos (växten med röda blommor), vilket säkert är skälet till att den närliggande byn heter just Ocotillo
 
Första delen av färden mot Boulevard var skön
 
Sedan nådde vi Laguna Mountains och klättringen började
 
Även gårdagens cykling till San Diego bjöd på en del uppförsbackar (740 meters stigning)
 
Men i går var det, som tur var, mest utför (drygt 1 800 meter)
 
 
Och här bär det av uppåt igen
 
När vi åt lunch igår hörde vi personalen tillkalla hjälp för att ta bort en orm bakom huset. Vi följde med ut och fick se en liten, tjusig skallerorm. De ville göra sig av med den och jag frågade om vi kunde ta med den och släppa ut den långt från restaurangen – det fick vi
 
Vi tog med oss ormen i en burk och släppte ut den på en plats långt från bebyggelse
 
Vi (Richard) döpte den till Skaller-Frida. Ganska gulligt tycker jag 😍 Det känns otroligt att ha fått vara med om det här och att ha fått komma så nära det här fantastiska djuret. Det är en Southern pacific rattlesnake, kallas också Black diamond rattlesnake
 
Ju närmare vi kom San Diego desto grönare blev det. Vackert, men det känns vemodigt att lämna öknen. I dag har vi en ledig dag i San Diego och i morgon cyklar vi till Oceanside där Richard ska göra en halv Ironman på lördag
 

En trasig cykel på bergets topp

I går genomförde vi den här resans sista långcykling, 14,5 mil från Gila Bend till Wellton. Arizona bjöd på gassande sol och 30-35 graders värme. Det var fina vägar och allt gick till en början bra. De sista timmarna fick vi dessvärre stark motvind så vi var rejält trötta när vi kom fram.
 
I dag skulle vi ha en kort cykling, från Wellton till Yuma, 4,5 mil. Men just när jag kämpat mig uppför dagens enda berg (och såg fram emot att rulla nedför) gick min cykel sönder. Det var växelföraren bak som lossnade
 
Efter bara 5 minuter fick vi lift. Två väldigt snälla personer skjutsade oss till en cykelreparatör. Och som tur var kunde vi få cykeln lagad under dagen, otroligt
 
Vägen upp genom Gila mountains, mot Yuma
 

Och här gick cykeln sönder
 
Den här kaktusen var översållad med knoppar, och en hade slagit ut
 
Ocotillo, Fouquieria splendens heter den här växten som pollineras av bland annat kolibrier. När vi först såg dem var det bara bruna, taggiga pinnar – nu är stjälkarna gröna och de blommar i rött
 
Från gårdagens cykling
 
I morgon lämnar vi Arizona och cyklar in i Kalifornien.

Kaktusblom

I förrgår cyklade vi 13,7 mil från Tuscon till Casa Grande. Det var strålande sol och 30-35 grader varmt. Det var en fin dag och allt gick bra, trots att det var en lång tur. I Casa Grande hade vi en ledig dag då vi tog det lugnt och åt god mat. Rättare sagt, jag slappade och Richard simmade och sprang. I dag har vi cyklat 10 mil från Casa Grande till Gila Bend. Värmen har fortsatt men idag var det mestadels molnigt, rätt skönt det också.
 
I dag såg vi flera kaktusar som blommade
 
Wow, vilka blommor!
 
Landskapet med de säregna saguarokaktusarna fortsätter. Saguarokaktusen finns endast i Sonoraöknen, den kan bli 10-15 meter hög och över 200 år
 
På väg ut ur Tuscon såg vi flera kolibrier
 
och den här ödlan som hade förlorat ett öga
Det är härligt att cykla när vägkanterna är fyllda av växter
 
Den här blommande kaktusen såg vi också i dag
 
I morgon cyklar vi till Wellton, vår sista långa tur