Sista cykeldagen

I går var sista cykeldagen på den här resan då vi cyklade 5,5 mil från Long Beach till Los Angeles. Jag är så glad och tacksam över att ha fått göra den här fantastiska resan. Och dessutom tillsammans med en helt underbar person. Det har varit roligt, spännande, annorlunda och stundtals mycket jobbigt.
 
Nu ser vi verkligen fram emot att få träffa våra ungdomar igen. Och sedan får vi börja planera för Australien…
 
 
 
 

Vid västkusten

Från San Diego cyklade vi 6,2 mil till Oceanside där vi stannade tre nätter. I dag har vi cyklat till Laguna Beach, 5,8 mil och i morgon bär det av till Long Beach.
 
I Oceanside genomförde Richard en halv Ironman. Grattis världens bästa Richard!
 
I San Diego promenerade vi vid floden där det var härligt lummigt och vildvuxet, där verkade både ödlor och kolibrier stortrivas
 
Lysande blommor på ett i övrigt kalt träd
 
Piren i Oceanside
 
På väg till Laguna Beach
 
Vid Stilla havet
 
Nu har vi bara två cykeldagar kvar innan vi når LA

Vi räddar en skallerorm

Från Yuma cyklade vi till Calexico, en resa på 10 mil som tog oss in i vår sista delstat Kalifornien. Efter en skön vilodag i Calexico fortsatte vi mot den lilla byn Boulevard. De 10,2 milen kom att bli de tuffaste hitills då de innehöll en stigning på 1 364 meter. Och det var gassande hett, 38 grader och vindstilla. Jobbigt, men häftigt.
 
I går begav vi oss från Boulevard mot San Diego, 11,5 mil i en natur som snabbt ändrat sig från öken till grönare landskap med stora ekar och ringlande bäckar
 
Vi såg en fin ökenleguan på vägen mot Boulevard
 
Här syns hela ödlan med den långa svansen
 
En blommande kaktus i Calexico
 
 
Här växte ovanligt många ocotillos (växten med röda blommor), vilket säkert är skälet till att den närliggande byn heter just Ocotillo
 
Första delen av färden mot Boulevard var skön
 
Sedan nådde vi Laguna Mountains och klättringen började
 
Även gårdagens cykling till San Diego bjöd på en del uppförsbackar (740 meters stigning)
 
Men i går var det, som tur var, mest utför (drygt 1 800 meter)
 
 
Och här bär det av uppåt igen
 
När vi åt lunch igår hörde vi personalen tillkalla hjälp för att ta bort en orm bakom huset. Vi följde med ut och fick se en liten, tjusig skallerorm. De ville göra sig av med den och jag frågade om vi kunde ta med den och släppa ut den långt från restaurangen – det fick vi
 
Vi tog med oss ormen i en burk och släppte ut den på en plats långt från bebyggelse
 
Vi (Richard) döpte den till Skaller-Frida. Ganska gulligt tycker jag 😍 Det känns otroligt att ha fått vara med om det här och att ha fått komma så nära det här fantastiska djuret. Det är en Southern pacific rattlesnake, kallas också Black diamond rattlesnake
 
Ju närmare vi kom San Diego desto grönare blev det. Vackert, men det känns vemodigt att lämna öknen. I dag har vi en ledig dag i San Diego och i morgon cyklar vi till Oceanside där Richard ska göra en halv Ironman på lördag
 

En trasig cykel på bergets topp

I går genomförde vi den här resans sista långcykling, 14,5 mil från Gila Bend till Wellton. Arizona bjöd på gassande sol och 30-35 graders värme. Det var fina vägar och allt gick till en början bra. De sista timmarna fick vi dessvärre stark motvind så vi var rejält trötta när vi kom fram.
 
I dag skulle vi ha en kort cykling, från Wellton till Yuma, 4,5 mil. Men just när jag kämpat mig uppför dagens enda berg (och såg fram emot att rulla nedför) gick min cykel sönder. Det var växelföraren bak som lossnade
 
Efter bara 5 minuter fick vi lift. Två väldigt snälla personer skjutsade oss till en cykelreparatör. Och som tur var kunde vi få cykeln lagad under dagen, otroligt
 
Vägen upp genom Gila mountains, mot Yuma
 

Och här gick cykeln sönder
 
Den här kaktusen var översållad med knoppar, och en hade slagit ut
 
Ocotillo, Fouquieria splendens heter den här växten som pollineras av bland annat kolibrier. När vi först såg dem var det bara bruna, taggiga pinnar – nu är stjälkarna gröna och de blommar i rött
 
Från gårdagens cykling
 
I morgon lämnar vi Arizona och cyklar in i Kalifornien.

Kaktusblom

I förrgår cyklade vi 13,7 mil från Tuscon till Casa Grande. Det var strålande sol och 30-35 grader varmt. Det var en fin dag och allt gick bra, trots att det var en lång tur. I Casa Grande hade vi en ledig dag då vi tog det lugnt och åt god mat. Rättare sagt, jag slappade och Richard simmade och sprang. I dag har vi cyklat 10 mil från Casa Grande till Gila Bend. Värmen har fortsatt men idag var det mestadels molnigt, rätt skönt det också.
 
I dag såg vi flera kaktusar som blommade
 
Wow, vilka blommor!
 
Landskapet med de säregna saguarokaktusarna fortsätter. Saguarokaktusen finns endast i Sonoraöknen, den kan bli 10-15 meter hög och över 200 år
 
På väg ut ur Tuscon såg vi flera kolibrier
 
och den här ödlan som hade förlorat ett öga
Det är härligt att cykla när vägkanterna är fyllda av växter
 
Den här blommande kaktusen såg vi också i dag
 
I morgon cyklar vi till Wellton, vår sista långa tur

Kolibrier

Resan från Sierra Vista till Nogales (10,6 mil) får nog räknas som en av de bästa dagarna. Vädret var underbart och naturen omväxlande. Vi stannade till vid Paton center for Hummingbirds, ett ställe som jag hittade när jag sökte efter en lunchrestaurang. Det är en privat trädgård som öppnats för allmänheten, uppbyggd för att fåglar, fjärilar och andra djur ska trivas – och det verkade de verkligen göra. Helt magiskt!
 
Den här fantastiska kolibrin såg vi i Paton center for Hummingbirds. Vi upptäckte att den hade en favoritgren – den flög iväg och åt, jagade bort andra kolibrier från ”sitt” matställe och satte sig sedan gärna på just den här grenen
 
Alla djur verkade vara välkomna i den mysiga trädgården
 
En annan vacker kolibri
 
 
Vägen till Nogales bjöd på ett varierat landskap
 
 
I dag cyklade vi från Nogales till Tucson (10,3 mil). Vädret har varit kanon och cyklingen har gått jättebra
 
Det blommar vid vägkanterna
 
Äntligen. Richard har väntat på att få se Saguarokaktusar
 
Under dagens cykling såg vi en prärievarg, kolibrier och roadrunners (bilden)
 
Våra cyklar fungerar verkligen bra, vi är så nöjda. Här får de vila en kort stund medan vi tar en paus

Sierra Vista

I dag har vi haft en ledig dag i Sierra Vista som ligger 1 412 meter över havet vid Huachuca mountains. Vi besökte det fina naturreservatet Ramsey canyon preserve. Tack vare en bäck som rinner genom dalgången och de skyddande bergsväggarna runt omkring är området mycket mer grönskande än öknen intill. En drömplats för växter och djur alltså
 
 
Efter att ha följt dalgången vandrade vi upp till en utsiktspunkt
 
Det var så vackert och fridfullt
 
Den här busken som heter Manzanita har blommor med söt honungsdoft. Här såg vi två kolibrier som sög nektar. När jag såg den andra, en röd kolibri, pratade jag med Saga i telefon och jag önskade att jag kunde dela med mig av upplevelsen. Men de var svåra att hinna fota
 
Det var många som gillade Manzanitans söta nektar
 
Vi såg flera hjortar som inte var speciellt skygga
 
Cyklingen i går från Douglas till Sierra Vista (9,5 mil) var riktigt tuff då vi hade motvind och det var mycket uppför. Vädret var dock fint, runt 20 grader och sol. En del av vägen cyklade vi längst den avspärrade gränsen mot Mexico. I morgon cyklar vi vidare genom Arizona, till Nogales.

Varmt och soligt i Arizona

Vi har haft två underbara dagar: Lordsburg till Rodeo i går (9 mil) och Rodeo till Douglas idag (8,3 mil). Det har varit sol, varmt (runt 30 grader idag) och hänförande natur.
 
Richard i morse redo att ge sig av från Rodeo
 
Här är vi nu
 
 
På väg mot Rodeo genom Granite Pass. Oerhört mäktigt
 
Fikapaus
 
Vi stannade och väntade på, vad vi trodde var, fem vildsvin som gick över vägen. Men det är pekarisvin – en familj i ordningen partåiga hovdjur
 
Så här såg det ut just innan vi kom in i Rodeo. Fast vi fick direkt cykla tillbaka drygt 4 km för att äta. Det skulle finnas en restaurang och ett kafé i staden men de hade stängt. Tur att det fanns mat i närheten, vi var jättehungriga
 
En roadrunner, en fågel som kan springa mycket snabbt
 
I dag lämnade vi New Mexico och cyklade in i Arizona
 
 
Kor med mycket utrymme, det gillar jag
 
Jag tror det är någon slags hök
 
Richard väntar längre ner på vägen, jag har stannat för att fota en fågel (bild ovan)

Åsneharar och blommande öken

På morgonen den 17 mars påbörjade vi den 10 mil långa cyklingen från Las Cruces till Deming. Det var kallt och regnade – en dålig kombination. Efter bara en mil fick vi stanna på en Burger King för att värma oss. När vi kollat väderappen igen och den informerat om regn hela dagen började vi fundera på en annan lösning. Lyckligtvis träffade vi då på det trevliga paret Elizabeth och Juan som skulle åt samma håll och som gav oss lift. Tur var det för regnet övergick till snö. Receptionisten på hotellet i Deming sa att det var tio år sedan sist som det kommit snö som stannat på marken.
 
Dagen efter (i går) var det strålande sol och färden gick till Lordsburg. Det skulle ha varit drygt 10 mil, men blev i slutändan drygt 12 mil efter en felkörning. Trots det och kanske tack vare det blev det en väldigt fin och speciell dag.
Den här vägen var underbar. Tyvärr var den avstängd efter cirka en mil så vi fick cykla tillbaka. Men det gjorde inget, det var så vackert här. Vi såg många harar av arten svartsvansad åsnehare, otroligt fina och stora med påfallande långa öron. Jag fick en känsla av Alice i underlandet när hararna skuttade framför oss på vägen som för att leda oss djupare in i sagolandskapet
 
 
En kaktus med ett litet fågelbo i
 
Någon som har något emot skyltar?
 
Richard undersöker terrängen och hoppas få syn på en skallerorm. Tyvärr har de nog inte kommit fram efter sin vintervila ännu eftersom det varit kallt
 
I dag har vi varit i det lilla samhället Lordsburg.  Vi cyklade en bit utanför stan till de här kullarna med fantastisk blomning. Det var en så skön dag!
 
Det är en vallmoväxt som heter Sömntuta som blommar
 
En stor och fin kaktus
 
Och en liten
 
Richard njuter av utsikten, lugnet och den friska luften
 
I morgon ska vi cykla till Rodeo som är vårt sista stopp i New Mexico

Dead Running i Las Cruces

I går lämnade vi Texas då vi cyklade 5,9 mil från El Paso till Las Cruces i New Mexico. Här har vi haft en ledig dag. Men det blev ingen sovmorgon eftersom vi deltog i löparfestivalen Dead running – Chili Pepper Series. Richard sprang ett maraton och jag 5 kilometer.
 
Här har jag just avslutat mina 5 km
 
Solen gick upp medan vi väntade på att loppen skulle starta
 
Nu är det strax dags och Richard är peppad
 
Tröjor och medaljer. Den dekorerade dödskallen är en mexikansk symbol. På Dia de los Muertos – de dödas dag firar man sina döda genom livsbejakande glädje och färgsprakande fest
 
Las Cruces är omgivet av vackra berg
 
 
 
I morgon cyklar vi vidare till Deming.